Det går inte att förklara; varför jag ibland bara slutar att tänka. För en vecka sedan tappade jag bort min väska. Jag märkte inte ens att den var borta. I måndags tappade jag bort mitt pennskrin; jag satte upp en lapp men ingen hade sett den. Igår hittade jag det - I MITT SKÅP! Igår skulle vi även ha redovisning, på väg ifrån svenskasalen insåg jag att mitt redovisningspapper var borta. Men det kom tillrätta; då jag redan hade talat med svenskläraren, sprungit fram och tillbaka i korridoren, talat med städerskan och skrivit ut ett nytt papper. När jag kom tillbaka till klassrummet så hade svenskläraren redan varit där och lämnat pappret.
Igår missade jag även bussen till söderköping, den skulle inte ens avgå ifrån recesentrum...
Det är oförklarligt varför detta händer mig under vissa perioder. Ibland har man bara ingen koll.
När jag vaknade i morse vaknade jag med behag. Eller nja... jag hade drömt en dröm som kanske inte var så god, men jag levde ut min ondska i den och vaknade med klart förstånd. Morgonen fortsatte och frukosten smakade. När jag skulle sätta igång med kulturhistoriaarbetet så fick jag väääärldens huvudvärk. Jag har aldrig känt såhär i hela mitt liv. Det går inte att förklara hur ont det gör och trots piller och vätska så vill den inte släppa, men det måste den göra för jag ska nämligen äta middag med Emilia och Susanna om en och en halv timma. Sedan ska jag plugga igen och därefter ska jag på salsafest!
När ska hon uppdatera sin blogg? När ska hon klippa sig tro? När ska hon ta tag i alla läxor? När ska hon läsa ut boken som är så sjuuuuuukt tråkig för att börja med de nyinköpta böckerna?
Det är nog frågorna som hela världen funderar över. Faktum är att Obama ringde till mig häromdagen och lät väldigt frustrerad. NÄR SKA LENA TA TAG I SITT LIV?!?
Jaa, sade jag... Det får vi se. När jag har lust. Just nu vill hon bara äta choklad och dricka juice, det ska hon göra nu. (Serien gick på fredagar)
Den heter en andra chans och idag är det andra avsnittet. Jag har varit så uppsluppen av min bok, (alexandras bok), om man kunde drömma. Så jag har totalt glömt att idag är andra delen av en serie som jag började följa förra lördagen. Haha, började följa, jag har liksom planerat att följa saker på tv för att jag ska kunna ha lite tidsperspektiv. Det händer så lätt att man dras med i vardagens stress och tristess, man vänjer sig vid att allt går snabbt och snart ligger man efter. Förstår du tanken?
Idag har jag i varje fall fått en massa minnen tillbaka. Pontus har varit här och lämnat av mina gamla bilder som han tog när han formaterade om den. Du förstår inte hur glad jag är av att bara titta på allt. Förstår du hur mycket jag egentligen har glömt av mitt liv nu när jag är så stressad. Ta chansen imorgon att titta igenom dina gamla album eller "datoralbum". Det är jättemärkligt hur mycket man kan glömma av sitt liv. Livet man lever för att minnas, eller bara att leva?
En av nostalgitripparna. De första veckorna på gymnasiet. WoW!
Man kommer till en vändpunkt där man måste börja ta ansvar för sig själv.
Man måste ta ansvar för sina drömmar och inte låta sig styras.
Tar man den chansen då? Eller står man kvar och stampar på samma ställe? År, efter år efter år...
Till slut måste man ändå säga stopp, vem är jag? Är jag jag? Eller har jag blivit någon annan? Har jag bara hängt med och aldrig tillåtit mig att välja. Din väg finns redan, det enda du behöver göra är att följa den. Inte hamna på någon avfartsväg eller komma in på någon annans väg.
Det är ju DITT liv du lever och ingen annans.
Det är din chans! Ta den!
(Jag var med Emila idag och hon har bara gett mig ny insikt, hon har en *stjärna* i mitt hjärta!)
Folk kan inte ha det lätt. Vi menar så mycket annat än vad vi säger. Faktum är att vi nästan aldrig menar det vi säger. Hur kan man verkligen känna en människa? Vi vet ju faktiskt inte vad som döljer sig under skalet. Förmodligen kommer vi aldrig att veta...
Idag har varit en bra dag. Sjukdomen jag fick i början av veckan har börjat lägga sig och sången idag gick jättebra. Hoppas bara det håller i sig, den lyckliga känslan alltså, inte förkylningen. För underbart sägs ju vara kort... Det ironiska är ju att jag sjunger den låten just nu på Sånglektionerna, den kanske kan få mig att må underbart bara liiiite längre... Vi får hålla tummarna. Jag önskar... jaa det gör jag!
The trees are bare and everywhere the streets are full och strangers.
Tycker den låten passar rätt bra i min situation just nu. Allt verkar ha förändrats bara över en natt och jag är inte säkert på om det är bra eller dåligt. Det känns faktiskt ganska bra i hjärtat just nu och det känns som att jag vet vad jag vill. Självständig är vad jag börjar bli och jag vet hur jag ska ta mig till den punkt jag vill nå. Punkt...Punkt....Punkt.
Jag har alltid varit en person som inte alls är särskilt rädd för att tala med främlingar. Jag har lärt mig att man ska vara öppen inför folk och med tanke på att jag är ensambarn så har jag alltid varit tvungen att tala med folk jag inte känner.
Men härom dagen, när jag var påväg hem från skolan, så blev jag stoppad av en man. Jag trodde först att han ville fråga efter vägen, men snart förstod jag att det inte alls var hans avsikter, han ville ha pengar. Han sade att en man hade fått fem sprutor i nacken med kortisonbedövning och att han behövde tjugio kronor för att kunna ta bussen till sjukhuset. Jag såg direkt att han ljög. Men tanken på sprutor gjorde mig en aning överrumplad, jag har nämligen alltid haft sprutskräck och bara tanken på sprutor fick mig att rysa. Dessutom närmade han sig och han stod i vägen för mig för att jag skulle kunna säga att jag inte hade några pengar och gå. För några veckor sedan träffade jag en annan man som verkligen behövde pengar men då hade jag ingenting så jag kände att jag kanske kunde återgälda honom genom att ge en annan pengar, så jag gjorde det.
Idag fick jag reda på att han brukar gå omkring och tigga sådär, han har gjort det länge och har hittat på de mest konstigaste anledningar till att få pengar. Han ska exempelsevis ha haft canser i nacken och ett tag körde han med att hans mamma hade dött och att han behövde pengar till bussen. En man genomskådade lögnen och sade att han kunde skjutsa honom till lasarettet eftersom han också var på väg. Men då hittade mannen bara på undanflykter.
Det här måste ju få ett stopp! Man ska inte vara rädd för att gå ut och man ska absolut inte sitta och oroa sig över om ens familj eller vänner är hemma eller inte och andra människor måste ju informeras så att inte de också blir lurade. För han har även blivit sedd när han sitter och super med A-lagarna. Jag är rädd...
Nu är det äntligen helg! Jag hade faktiskt glömt hur härlig känslan var av helg. Det är nog bland det bästa med att gå i skolan faktiskt.
En annan sak som jag tycker om med skolan är att man faktiskt blir sporrad att göra saker, som att plugga eller sjunga eller lära sig saker. Jag menar jag är mycket bättre på att få saker klara om jag nyligen fått det, eller om jag har ett slutdatum. Så är det och jag tycker faktiskt det är rätt kul att gå i skolan :)
Här får ni en jättemysig film som är helt knäpp titta och njut.
Sista dagen i frihet. HÖ HÖ, eller så drastiskt är det kanske inte men det känns väldigt jobbigt att veta att man måste hasa sig upp redan klockan halv sju imorgon för att hinna till skolan.
Jag har ångest, för ingenting jag tänkte göra klart på lovet är klart ännu mindre har jag blivit någonting bättre på någonting.
Jag menar, jag har knappt spelat mina läxor alls och sjungit har jag gjort men jag har inte valt ut någon konkret låt som jag känner mig nöjd med. KLAGA KLAGA Ush, nu ska ni inte få höra på mitt gnäll, istället ska ni få veta en kul sak som hände idag.
Jag hittade nämligen tre böcker av Jodi Picoult som jag köpte idag. Så ifall någon vill låna sen är det bara att fråga :) Nu ska jag sova för jag har ätit en massa Ben&Jerrys-glass idag med Alice för hennes bror råkade äta upp min så han köpte en ny :D PUSS PÅ MUSIKEN, DEN SAKNAR JAG LITE FAKTISKT :)
Vi såg den till slut, efter mycket om och men (bland annat film- och tidbrist) så blev det av. Jag måste säga att detta är en av de få bästa galen-humor-filmer jag någonsin sett. Här får ni två av mina favoritsånger ifrån filmen.
Ikväll är kvällen då det verkligen gäller. Jag pratar om torkel i knipa. Inte för att jag har någon som hellst aning om vad det är...
Dagen började dock vädligt tidigt! Redan klockan halv 10 kom mamma in och störde, hon och hennes vän skulle skriva en grej på datorn. Men trött som jag var så låg jag kvar och undrade varför just detta skulle hända mig...
Efter mycket tjat blev jag till slut tvungen att hämta skrivaren och gick självömkande sakta till mammas rum för att hämta den... ÅÅÅÅHHH STACKARS MIG!!!!
HÖHÖ... Men i alla fall så hittade jag en grymt fängslande serie på tvåan idag. Veronica Mars hette den och gick typ hela tiden. Så kom jag på att huvudrollen i Mamma mia var med i Mean Girls (rätta mig om jag har fel)
Idag vaknade jag upp med världens ångest! Om jag ska uppnå det jag vill måste jag börja arbeta lite. Det går inte att bara vänta och se hur livet ter sig. Man måste ju kämpa lite också.
Jag skrev till min kusin på msn och fick en länk med beskrivningen: " Här har du en länk som hjälper dig med dina svåra val inför framtiden." Länken ledde till ett youtubeklipp som faktiskt hjälpte mig lite.
Jag kom på att klippet påminner lite om Glenn-Anders
Jag vill vara henne. Inte bara vara SOM henne, utan vara henne, leva hennes liv! Jag önskar att jag kunde få honom lika mycket som hon. De passar så bra och hon är säker på vad hon vill.
JA, jag har blivit smittad. Smittad av TWILIGHT!
Det är när man sitter i biosalongen som allt bara blir så uppenbart. Såklart att det finns någon för alla. Såklart att allt kommer att sluta lyckligt. Jag är säker, även om det kanske bara är filmen som har tagit mitt förnuft för ett tag. Men just nu är jag mer klarsynt än någonsin. Det finns äkta kärlek, även om det bara var film ikväll så kommer den att ta mig med storm någon dag.
Det säger vi varje år. Men tänk om det här året kommer bli bäst? Vad tråkigt i sådana fall. Då har vi inget att se fram emor de kommande åren.
Men jag kan i alla fall säga att detta året har haft den bästa början. Jag hade ett sjukt roligt nyårsfirande, även om den inte var helt planerad så var det underbart.
Ikväll ska Alice, Melanie och jag äta El Maco. (eller jag vet att jag ska det i alla fall) Efter det ska vi se på twilight! ENJOY!!!!!
En av nostalgitripparna. De första veckorna på gymnasiet. WoW!
