jordgubbslena

Jag har alltid varit en person som inte alls är särskilt rädd för att tala med främlingar.
Jag har lärt mig att man ska vara öppen inför folk och med tanke på att jag är ensambarn så har jag alltid varit tvungen att tala med folk jag inte känner.

Men härom dagen, när jag var påväg hem från skolan, så blev jag stoppad av en man.
Jag trodde först att han ville fråga efter vägen, men snart förstod jag att det inte alls var hans avsikter, han ville ha pengar.
Han sade att en man hade fått fem sprutor i nacken med kortisonbedövning och att han behövde tjugio kronor för att kunna ta bussen till sjukhuset.
Jag såg direkt att han ljög. Men tanken på sprutor gjorde mig en aning överrumplad, jag har nämligen alltid haft sprutskräck och bara tanken på sprutor fick mig att rysa.
Dessutom närmade han sig och han stod i vägen för mig för att jag skulle kunna säga att jag inte hade några pengar och gå.
För några veckor sedan träffade jag en annan man som verkligen behövde pengar men då hade jag ingenting så jag kände att jag kanske kunde återgälda honom genom att ge en annan pengar, så jag gjorde det.

Idag fick jag reda på att han brukar gå omkring och tigga sådär, han har gjort det länge och har hittat på de mest konstigaste anledningar till att få pengar. Han ska exempelsevis ha haft canser i nacken och ett tag körde han med att hans mamma hade dött och att han behövde pengar till bussen. En man genomskådade lögnen och sade att han kunde skjutsa honom till lasarettet eftersom han också var på väg. Men då hittade mannen bara på undanflykter.

Det här måste ju få ett stopp! Man ska inte vara rädd för att gå ut och man ska absolut inte sitta och oroa sig över om ens familj eller vänner är hemma eller inte och andra människor måste ju informeras så att inte de också blir lurade. För han har även blivit sedd när han sitter och super med A-lagarna. Jag är rädd...