En av alla dem, det vill man vara. Men man vill inte vara där i mängden. Inte finnas. Men för att inte, inte finnas så måste man vara en av alla dem. En av de som vinner. En av de som finns. En av alla dem, det är jag.
Tankarna rullar i mitt huvud, när jag tillslut bestämmer mig för vilken Ben&Jerrys glass jag ska äta ikväll. Den sista glassen jag äter år 2008. Den första glassen med det märket som jag faktiskt har köpt. Inte konstigt att man får beslutångest.
Mina naglar skulle varit mörkrosa, de är röda. Kan ingenting någonsin gå som man vill? Det är 2008 det. Musik, tankar, beslut, minnen, vänner, omtanke. Det är mitt tvåtusenåtta. tjugiohundraåtta. 2009! ( fy vad konstigt det ser ut!)
Idag har jag bara tittat på film, sovit och lyssnat på musik hela dagen. Efter ett tag blir man nästan deprimerad. När man går i skolan och har fullt upp hela dagarna bara längtar man efter att få sitta hemma och inte göra någonting. Men när man väl har all tid i världen så känns det inte så bra som man skulle vilja att det skulle kännas. Är det någon som förstår känslan?
I alla fall, känner du dig lite nedstämd så titta på den här videon och försk att inte skratta! Det går inte XD
Lena - Men vi ses och ha det så bra. Alice - Yes, I see you soon, maybe tomorrow, or the day after tomorrow! Lena - HAHAHAHAHAHAHA, Där fick du till det! XD Alice - Det där förtjänade nästan en bloggsida.
Och det gjorde det Alice lämnade nyligen min lägenhet, (eller inte MIN lägenhet, men den jag bor i, mammas lägenhet). Vi såg på Mamma Mia och sjöng en massa "Mamma Mia"- och "RENT"låtar vid pianot, det var mys. När vi sjöng "seasons of love" gick det upp för mig, det har faktskt gått ett helt år sedan sist det var nyår och det har ju hänt så sjukt mycket. Om jag skulle höra att allt detta skulle hänt mig förra nyårsafton så skulle jag skratta åt den som sade det och utbrista att det är OMÖJLIGT! Men allt har hänt, på ett år har så mycket hänt att jag knappt minns vem jag var förra året. Och antagligen kommer ännu mer hända under nästa år. SKÅL FÖR ETT NYTT HÄNDELSERIKT ÅR!
Nu drömmer jag mig bort igen. Jag har sett på en massa film som gått på TV hela dagen. Bland annat stolthet och fördom (2005), och nu Smekmånaden.
Det blir ju nästan så att man tror på kärlek vid första ögonkastet igen.
Jag blir helt förbluffad av den här killen, han har skrivit en bok om hur man pratar med flickor. Han är bara nio år men han har faktiskt en ganska mogen syn på livet.
Jag och Alice kom fram till en sak igår när vi gick en lååååång promenad. Vi kom fram till att alla har en egen verklighet i sitt egna huvud. I våra huvuden har vi skapat oss en egen uppfattning om hur vi är som personer och det är endast vi som kan ändra på oss själva. När vi säger att: "jag är som jag är, det går inte att rå för det". Så har man fel. För det går att rå för. Du är full av möjligheter det är bara du som sätter pinnar i hjulet.
I våra huvuden har vi även uppfattningar om alla andras liv. Så i våra hjärnor så tar vi hand om flera miljontals liv.
Forskarna försöker hela tiden att definera livet och dess mening. Men sanningen är den att det inte finns någon sanning, och inte heller något riktigt svar på livet. Det är vi som är livet.
Idag har jag shoppat loss, med Melanie och Alice! Melanie var svår att få igång i början, men hon kom också igång så småningom. Alice köpte en massa smink och hudvård. Hon är smart. Hon köper det dyra för mindre. Jag köper mest sånt som är fint och som jag kanske aldrig kommer att använda sen. (SMART LENA!)
I alla fall så hittade jag en video på youtube som jag tycker gestaltar Mig, Eleonor, Alice och Melanie väldigt bra. Kan ni se vem som är vem?=) Enligt mig förstås...
Idag var staden så tyst att man nästan blev lite rädd. I alla fall jag. På de gatorna där jag bor där var det helt knäpptyst, och jaa... det var lite läskigt faktiskt. Jag gick snabbt och en kille gick precis bakom. Han förföljde mig faktiskt. Jag skämtar inte. Men som tur är så hände ju faktiskt inget. Jag träffade Melanie. Och Alice. Och Emilia.
Jag och Emilia såg på YESMan Den var bra faktiskt. Inte JÄTTEbra, men bra!
Det är min dag. Nu ska jag sova, för jag hoppas att jag är trött och inte att jag ser suddigt på grund av synfel! God jul
Min kusin har kommit och hälsat på oss. Han har fixat min dator och lärt mig en massa trix HIHI!!!!!
Nu så äter jag godis för att trösta mig. Jag är nämligen förkyld. (JAG ÄR ALLTID FÖRKYLD OCH SJUK TILL JUL!!!) Men det är väl någonting man får ta när man lyckats hålla sig ifrån halsont och nästäppa hela läsåret.
Igår var jag på salsafest med bland annat Emilia. Vi var uppe till cirka fem på morgonen och bara pratade. Vi diskuterade en massa saker bland annat att livet är aldeles för kort för att slösa bort på negativa tankar.
Jag menar... Människor söker hela tiden efter lyckan. Men min teori är att vi är lyckliga hela tiden, bara det att vi inte nöjjer oss med det. (eller vet om det) För när vi tittar tillbaka på minnen så märker vi att; jaa.. då var jag lycklig.
De små saker vi gör och tänker på är så obetydligt för de som inte känner oss, men för de som bryr sig om oss så är det bland det viktigaste i världen. Om än viktigast för oss själva.
Men i dystra tider så försök att tänka: - Mitt problem är bara ett av allas problem över hela jorden i alla århundraden. Min tid på jorden är pytteliten i jämfört med hur länge jorden har levt. Vi kan inte påverka det som har hänt. Men vi kanske kan, genom vårat nu, påverka framtiden...
(Jag har inte sett solen på hela dagen, det är skumt...) Ursäkta mitt flumm.. det är lite så man brukar vara när världen har ställt sig upp och ner...
Ja juste vilken tid var det? Tio i åtta! Okej vi syns imorgon då! Vilken tid? Ja juste Tio i åtta... haha jag höll på att säga tio i sju. Haha okej, men tio i åtta.
När jag väl kom hem så insåg jag: Att jag visste tiden, men vart skulle vi samlas?!?!?
Förvirrade Lena var tvungen att fråga lite folk som visste. Jo, det var som jag trodde. Vi skulle samlas i kyrkan. Så alla de som är lika förvirrade som jag så är det 7.50 i St: Olai! SEN ÄR DET JULLOV!
Jag tycker att Bertil är bland de bästa lärarna. Jag fick ta hem AAAAPMÅNGA sångböcker under jullovet! PUSS PÅ HONOM FÖR ATT HAN ÄR SÅ HIMLA BÄÄÄST!
Julmusik hörs Nu är det nog någon bästa vän som vill leka lite med mig :) HOHOHO, this is Santa Claus calling to tell you you have won a trip to Ca....
Klick Kan man aldrig få vara ifred? På min mobil ringer det ett nummer hela tiden, jag har aldrig svarat eftersom det ringer på så opassande tider. När jag idag för en gångs skull skulle titta upp numret så visade det sig att det inte fanns. Det är säkert någon slags bedragare... (eller telefonförsäljare?)
Idag så fick jag även ett samtal på hemtelefonen, från jultomten som sade att jag vunnit en resa till någonstans... Det enda jag behövde göra var att knappa in mitt bankomatkontonummer. HAHA VEM GÅR PÅ SÅNT??? XD
Jag kände bara att jag måste dokumentera detta som nyss skett. Jag har på mig Miris byxor. Varför? Jo... det är såhär; att på Miris arbete så får man inte ha på sig blåa jeans och just idag så råkade hon ha på sig det. Jag erbjöd mig att byta och ja... nu är det gjort.
Snart ska jag ha Pianolektion, i Miris byxor,... hmm... det kanske kommer gå asbra :D De kanske är magiska :O?
Nu går det för långt... Ingen har rätten att tala så om mig öppet. Jag tycker inte det. Jag gör inte det om andra, i alla fall inte på det sättet.
Man ska behandla andra så som man vill bli behandlad. Jag tror inte att denne skulle tycka det var så roligt.
Men ärligt talat så orkar jag inte bry mig. Jag stänger av och snart så är jag inte så viktig längre. Snart är jag den tråkigaste i världen och då är det jag som skrattar.
Punkt. Godnatt.
Imorgon har vi sovmorgon och matteprov, ifall någon från min klass skulle få för sig att undra.
Hon var min absoluta favorit. Ann-Marie hette hon. Min absoluta favoritfröken. Idag mötte vi henne på stan, hon har fem barnbarn och två döttrar. Jag är sjutton och har blivit stor. Jag har blivit så annorlunda, hon kände inte igen mig. Hon har haft så många barn under åren. Men jag kände igen henne... Jaa... det gjorde jag.
Även om jag inte vistas i skolan på grund av feber så har jag ändå känt pressen och stressen.
I onsdags hade vi konsert.
I torsdags hade vi rep inför Lucia.
Igår gick jag upp klockan fem bara för att Lucca (Lussa?) tre gånger på morgonen.
Efter detta skulle man ändå vara på topp, då vi hade Samhäll, Imp och Teater efter detta.
Teatern var sjuuuukt rolig, jag måste säga det!
Jag HATADE verkligen fröken Joulin. Hon är verkligen åååh, hahaha!
Det är helt sjukt hur jag kan låta mig påverkas av folk. Jag menar, jag påverkades av någon som inte ens finns egentligen. Det måste ju betyda att det är något fel på mig.
I vilket fall så hade vi mysismys på kvällen hos Alice som ska åka iväg till Tenneriffa eller Tahiti eller Thaland eller nåt... :P
Vad gör man? Jag vet vad jag gör i alla fall. Jag sover fram till tio, tittar på serier och nyheter hela dagarna. (Även Oprah och såna grejjer tillhör..) När jag inte gör detta så tar jag fram astrologiböckerna och spådomsböckerna. Det är då Lena verkligen studerar och går in i sig själv. Spådomsboken gör mig bara förvirrad... fast det går att knixa ihop om man vill. Jag har svårt att kontrollera mina känslor.... fast jag är väldigt kontrollerad då det gäller känslor. Då tänker jag såhär: Jag har svårt att kontrollera vad jag känner... fast jag är bra på att kontrollera så att de inte kommer ut typ... Jaja, linjer i handen kanske inte stämmer, men det gör astrologi (ibland)
(Jag har kommit fram till att jag kanske har lite tvilling i mig? Min mamma är ju det så det är mycket möjligt...)
Hm.. jag har hicka, kan det vara så att någon tänker på mig just nu kanske? Eller så är det bara för att jag åt så fort.
Sanningen är ju den att ingen vet varför vi hickar, bara att det är någonting i buken som drar ihop sig. Man brukar hicka när man är full. Jag drack lite glögg igår, kan det vara så att fyllehickan kommer en aning försenat? Det kanske är som med tåg och bussar? Inte vet jag.
I vilket fall så tror jag att det är någon som tänker på mig. Då spelar det ju ingen roll varför hickan uppstod. Om det betyder något så gör det ju det ändå. Det är väl ödet?
Hennes mamma jobbar med något så de fick fem fribiljetter till förhandsvisningen av nästa års disneyfilm.
Mamma var på mig om att gå och köpa godis för pantpengarna jag skulle få då jag pantat de burkar och flaskor hon gett till mig.
I vilket fall så pantade jag flaskorna och tog pengarna istället, varför ska man köpa godis om man inte ens är sugen på det? Klockan var tjugio över tio också. Då är man allt annat än godissugen.
Jag ställde mig utanför Alice port för att lyssna på min mp3, jag kände mig inte så taggad för att gå upp för de femtontusen-meter-höga trapporna. Naee... jag står nog här istället tänkte jag.
Det är ganska så underbart att bara få vara i några minuter när man har stressat hela veckan.
I alla fall så kom de ut tillslut och vi rusade mot biografen. Där fick vi en godispåse och en reflex! Reflexen var ju supersnygg ju! En sådan borde alla ha!
När vi väl satt i biografen som gjort om (de är asfint där inne) så kom vi på att vi faktiskt inte visste vad filmen handlade om, ännu mindre vad den hette.
Men när vi väl kom in i den så var den klockren. Jag var hunden, Alice var katten och vi var alla den lilla hamstern.
HAHAHA SKÖNASTE SKÄMTET EVER:
- Ringring,.... jaa hallå?!?... Är det ödet?!?!?
HAAA HAAAAAAAA XDXDXD
(jag måste tillägga att jag råkade äta upp allt godis redan den första halvtimmen)
Sanningen ligger inte i dina tankar, det ligger i ditt hjärta. Ingenting någon annan säger eller gör ska få dig att blunda. Det är din sanning och ibland kan två sanningar gå ihop till en. Jag skojjar inte, sanningen finns. Det är bara det att ingen förstår sig på den.
Nu sitter jag här och borde egentligen gå och lägga mig. Men istället sitter jag här och är duktig, jag har nämligen installerat ett bättre msn på datorn som Pontus (TACK SÅ MYCKET) har fixat åt mig nu.
Nu sitter jag i alla fall här och lyssnar på julskivan jag fick av Bertil förra året, vid den här tiden tror jag faktiskt :) (fast förra året, jag kände bara att jag var tvungen att förtydliga det även om det kanske är uppenbart, fast det som är uppenbart för en person är kanske inte det för en annan... förstår du?)
Let it snow, let it snow!
Dagens citat: Lena: - Alice, jag är smal, men du är smal! Melanie: - Det är faktiskt skillnad!
Jag och Alice kom fram till en sak igår när vi gick en lååååång promenad.
