8 av 10 unga dricker på valborg. Jag är en av de 20 procenten som inte kommer att dricka ikväll. Istället ska jag iväg till Alice och äta middag med mera. Kanske blir det en sväng ut för att se på majbrasa. Det kommer nog bli en toppenkväll! Jag och Melanie köpte Ben&Jerrys-glass nyss, så efterrätten är kirrad! Jajjamän!
Idag har jag inte gjort någonting ansträngande alls. Jag har bara sjungit på vårhälsningen i Linghallen, haft sånglektion och sett på treornas musikal. Jag måste medge att jag grät några gånger, de är sjukt duktiga! Nästa år är det vår tur att göra musikal, jag känner redan nu hur otroligt roligt det kommer att bli! Just nu lyssnar jag på Kate Nash - Mouthwash Lyssna på den, den är bra!
Jag har kommit på att man aldrig ser sig själv i profil. Därför tog jag ett kort igår. Det ser ju knappt ut som jag, ändå är DETTA inte konstigt för någon annan än mig själv.
Den har jag haft i mitt huvud hela dagen. Jag har bland annat: - Byggt en kojja i elevrummet. - Haft nationellt prov (va var det idag?) - Sovit på Nutida konsten - Träffat en gammal barndomsvän - Ätit glass med en gammal barndomsvän - Gått på promenad (hör och häpna) med en barndomsvän
Nu gör jag bland annat: - Sms:ar med Eleonor/Alice och Alice. - Äter glass (med mig själv) -Lyssnar på musik. -Funderar på att duscha - Funderar även på att öva lite sång.
Jag har bestämt mig för att : - Lyssna på musik ett tag till. - Ja, det låter bra, gör det! MEN HAHAHA XD Vi hade ju inte alls nationella imorse XD
Dagarna blir längre och längre och jag är glad. Ja, det känns bra. Dock är det någonting som saknas, det är konstigt.
Idag var jag sjukt stressad, jag skulle nämligen till sjukgymnasten på håltimman och Pianolektionen började kl 14.20. Som tur var hann jag med både det ena och det andra, bland annat fick jag skjuts på Jakob Rommels cykel. Ibland undrar man inte om det är något allvarligt fel på honom. Det är ju helt omöjligt att vara så snäll hela tiden... Jag fick även veta att bandet runt min lånade krycka är thailands flagga och INTE englands som alla andra påpekar. (intresseklubben antecknar)
Nu äter jag mat och snart bär det av till teatern. Vi ska börja med någonting nytt, en redan färdigskriven pjäs. Jag lutar åt en komedi faktiskt, för den pjäsen passade oss ganska bra! Men vi får se vad de andra säger. Hej hopp!
Du vet den där känslan att bara kunna göra vad du vill. Att bara kunna skutta omkring om du har lust, eller springa efter någon som du tycker om. Hänga med alla som går så fort. Helt plötsligt är det borta...
Jag trodde inte att det skulle kännas så svårt. Det är inte bara den fysiska smärtan som känns. Det är psykiskt, ens självförtroende bara tinar bort i den minuten man mister en förmåga som förut var så självklart. Det behöver inte vara allvarligt, det är det inte. Men skillnaden är märkbar. Jag är liksom inte JAG längre, det känns som det i alla fall.
Men livet går vidare och imorgon ska jag till en sjukgymnast. Jag ska LÄTT få snyggaste benen!
Jag tänkte för ett tag sedan att jag skulle berätta om Emilias fest och alla förberedelser när festen var över. Men det dök upp en ny sak att berätta. Festen var nämligen mycket mer händelserik än jag trodde att den skulle bli.
Kvällen började som den skulle, det mesta gick enligt planerna och folk gjorde allt ifrån skrattade och grät, till att skämma ut sig och kanske skratta ännu mer. Vi dansade sönder oss! Speciellt en festare... DansLena, som jag har blivit kallad och nu har jag verkligen gjort mig förtjänt av det smeknamnet. Mitt i dansandet gick nämligen min knäskål ur led och jag minns mest att jag låg på golvet och bara skrek, det gjorde så fruktansvärt ont. Sen minns jag inte så mycket mer, jag minns bara att Sophia försökte få mig att skratta och att någon sade att ambulansen skulle komma om 20 minuter. När ambulanspersonalen till slut kom så fick jag andas in något slags gas, som jag skulle ha andats in en gång, men det hörde jag inte så det kanske blev några fler gånger. Gasen visade sig senare vara lustgas, helt plötsligt blev situationen mycket mer komisk, i alla fall för min del.
I ambulansen fick jag veta att den killen som åkte med mig var fisk... (jag skulle ha gissat på stenbock, men det var ju ganska nära ändå) Som tur var så kommer jag inte få några bestående skador, tror de.
Denna underbara låt sitter jag och lyssnar på just nu. Det är skönt att slappna av till efter en sådan, underbar, stressig och utmattande vecka. Solen sken idag, och mer ska den skina. Imorgon blir det 20 grader och soligt. DÅ SKA JAG STEKA i solens gass.
Fast idag var jag fakntiskt lite stekig, fast på ett hollywoodstjärnigt sätt. I alla fall enligt Sky och Sophia. I min vita kappa, rosa scarf och vita brillz gled jag igenom de Geers korridorer. Maffigt!
Idag var en konstig dag. Bland annat var det stirrbattle i matsalen. Det var en kille i Sp-klassen och jag som uppmärksammade varandra lite grann. Helt plötsligt börjar hela hans bord titta åt mitt håll. Jag berättar detta för mitt bord och då vänder sig mitt bord mot dem och tittar. Vi såg liksom på varandra och skrattade. Det var så himla sjukt konstigt. Det var ju inte diskret alls, över huvud taget. Men det var roligt!
Efter skolan bar det av till Linköping med polskan. Det var det tråkigaste jag någonsin varit med om. Det var nån himla tant som berättade om ZIGISMUND, eller vad det nu var han hette, på jättedålig polska. Sen så åt vi mackor i en park och sen bar det hem igen.
Idag har jag även blivit totalbombad med sms från en massa comviq-ägare. Extremt roligt!
Är jag virrig eller vad? För några dagar sedan fick jag reda på att jag har fått sommarjobb. Jag var helt säker på att jag skulle på informationsmöte den 3:e maj. BOMBSÄKER! Men nu när jag läser igenom brevet igen märker jag att det är möte den 11:e maj. Så som alla andra också verkar veta. Tack och lov så såg jag det nu, annars skulle det vara ganska pinsamt att gå dit den 3:e maj och komma på att jag tagit fel på datum. Jag menar, va? Det var ju inte ens en trea med i hela brevet... hur tusan kunde jag tro att det var den tredje?
I vilket fall så känns det bra att det är den 11:e, då kan jag ju i alla fall gå tillsammans med någon jag känner...
Du påbörjar ett nytt kapitel i livet där du viljestyrka ökar markant och du växer med uppgiften på jobbet. En positiv förvandling gör dig starkare. En viljestyrka, det är klart! Jag känner mig faktiskt väldigt positiv, även om jag är dyngtrött just nu. Jag äter lite rester ifrån gårdagens inköpta naturgodis.
Jag vill även tillkännage att jag nu har comviq. Så det är bara att sms:a på om ni har det ni med! :D PUSS :D
Jag kollade nyss in min lilla shoppingblogg, som jag har börjat följa lite grann, när jag märkte att detta inlägget faktiskt var väldigt roligt.
Alicespralice; titta på armbanden... det är ju indianarmand... jag tror att du skulle kunna passa i dem. (Kolla var de kommer ifrån.. du kanske borde köpa dem XD)
Idag, efter skolan, gick jag till ica för att köpa lite naturgodis. Hör och häpna, det kostade över 60 kr. Det är ett av alla fel med mig, jag köper ALLTID för mycket. Jag är jättedålig på att uppskatta, mat, godis och naturgodis. Framförallt naturgodis.
Så just nu, mår jag sjuukt illa och har cirka hälften kvar. MUMS!
Javisst! Idag var jag hos Alexandra och för att inte göra mamma orolig så bestämde jag mig för att ringa ett samtal och berätta var jag var. Hon berättade att jag hade fått sommarjobb och inte vilket sommarjobb som hellst. Utan i sommarorkestern. Jag är med i visgruppen och ska på samtal den 3:e Maj. Det är så himla skönt att bara få det bekräftat. Nu har jag liksom sommarlovet räddat. Jag är så himla glad! JAG HAR JOBB!
Jag försöker ladda upp videoklipp på facebook nu, men det vill verkligen inte fungera. Det laddar liksom aldrig upp sig, det bara står och laddar och laddar och laddar, och väntar och väntar och väntar. Det vill sig inte riktigt. Synd för de som inte kom på Mla's spelning igår, för det var därifrån videoklippen kommer från.
....
Oj då, jag gick och åt och vips så var det jättelätt att ladda upp klipp på facebook. Gå in och kolla vettja!
Spelningen gick JÄTTEBRA! Det är helt sjukt vad vi är duktiga och vad vi är synkade. Man visste liksom vad den andra skulle göra, vi var ett. Jag älskar oss! MLA ska ta världen med storm! Det kanske är knäppt att skriva såhär. Men jag är så himla stolt över oss, och er, allt! Det går inte att beskriva min känsla just nu. Men jag är säker på att alla i hela lokalen kände samma känsla under den kvarten vi höll på.
Men va? han sade ju fel ju. Han sade M.L.A. Det heter ju Mla!.... Som i Bla, eller mal, eller alm, Det är ju ett ord ju!. DAH!
Igårkväll satt jag och gjorde Muko:n, jag var superstressad över att jag kanske inte kommer hinna göra den tills på måndag. (ja, jag vet att inlämningsdagen är på onsdag, men jag har ju annat att göra också och jag måste planera för att inte bli galen.) I alla fall, jag blev jättefrustrerad över att det faktiskt var så svårt att göra ett bra program. Jag bestämde mig tillslut för att gå och lägga mig. Det går inte att tänka när man är trött. Imorse när jag vaknade var jag superglad och jättepigg, nu har jag gjort klart programmet och börjat skriva på arbetet.
Igår hade mamma köpt vattenmelon så jag gjorde mig en sommarsallad med cashewnötter och melon. Min mamma hade även bestämt sig för att göra "grillad" kotlett med hemmagjorda pomesfrites och bearneasesås. (stavning?) Vilket är det bästa jag vet i hela världen, förutom musik då... (och några andra saker,...)
Idag är det även dags för MLA's första riktiga spelning och jag är jättetaggad. Vilket flyt!
Madeleine sade en fin sak idag. Hon sade att jag är som en ros som precis har slagit ut. Jag står stadigt och vinden kan inte rubba mig. Men man måste ändå vara öm mot mig, för annars kan jag lätt dra ihop mig igen.
Hon träffade faktiskt rätt. Det är som hon säger, jag har slagit ut och jag är så himla sårbar just nu. Även om folk kanske inte tror det. Jag har liksom gått in i en ny fas i mitt liv och jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med mig själv och mina känslor längre. Mina ord bara bubblar ut ur munnen och ingenting är som vanligt längre. I alla fall inte för mig, och jag säger förlåt hela tiden. För det är så jag känner, jag vet inte hur jag ska tolka situationer längre eller vad som är vanligt. Det jag vet är i alla fall att folk tycker om min utveckling, nu måste jag bara acceptera den själv också.
Har du kännt den känslan någon gång? Att det enda som kan pigga upp en just nu är choklad... Så känner jag nu Dumle, Twix, Geisha och nogat med chokladöverdrag. Come to mama!
Nu ska jag plugga MUKO, min plan är att jag ska ha hunnit klart med allting innan nästa vecka. Jag hoppas att jag hinner för i sådana fall kommer det göra mitt liv MYCKET enklare! Vanligt... Ja, någorlunda i alla fall...
Det är onsdagkväll, och jag pluggar Psykologi Ja det är onsdagkväll, och jag pluggar Psykologi Det är massor med information och mitt huvud är segt. Vä---ldigt segt. Jag äter godis för att hålla mig vaken, det fungerar, det var haken. Detta var min psykologi--blues.
Dock känner jag mig inte så blue idag, jag är faktiskt ganska glad. Trots det faktum att min psykolog, som jag hade från sexan till nian, har dött. Det kanske är så att chocken inte har lagt sig ännu. Men det får jag utnyttja så länge det varar, för jag har inte tid att sörja. Inte nu. Jag kanske får ta det om några veckor istället...
I ettan och i början av tvåan var min strategi att aldrig göra läxor efter kl 21. Det var liksom min grej. Jag håller fortfarande på med den lilla grejjen... Men om jag ska klara mig så måste jag plugga nu och inte sitta vid datorn. Detta var bara en liten påminnelse till mig själv. För jag verkar ju inte ta mig själv på allvar när jag säger åt mig. ÅH, Lena, detta är sista gången jag säger åt dig nu! Sista, hör du det?
Idag har varit en fruktansvärd dag. Men jag har mestandels mig själv att skylla, eftersom jag satt uppe till halv tolv och diskuterade religion med Palle på msn. Men att det var min hatdag gjorde inte saken bättre. Vi började med gymnastik, ett ämne som inte är så bra att ha precis innan gemun. Jag måste medge att jag tycker om gymnastik, speciellt på dagar som denna då Eleonor höll i en danslektion. Dock har mitt tycke för gymnastik sina följder, bland annat en ständig trötthet under resten av dagen. Gemun gick som det brukar, bra men inte mycket mer än så. Jag har nämligen fått för mig att David S inte tycker om mig. Det är därför jag har sådan ångest inför gemun. Innan gemun fick jag även veta att min pianolektion var inställd. IGEN. Därför bestod hela min dag av en enda stor håltimma.
Kul, tänker du... Men det är det absolut inte eftersom man aldrig hittar ett ledigt övningsrum, det rummet man väl hittar får man aldrig behålla. TISDAGAR är KATASTROFALA helt enkelt. De borde tas bort tycker jag!
Nu ska jag plugga inför psykologiprovet på torsdag. Ja, nu har jag klagat klart, så nu ser jag positivt på det istället; huvudsaken är väl ändå att alla mår bra!
Jag läste precis klart engelskaboken. Åh vad härligt var min första tanke. Nu är jag fri!
hee hee... glöm det tjejen, var min andra tanke. Jag har nämligen, genom att ha läst engelskaboken, staplat en massa andra läxor på hög. Men det ordnar sig tänker jag. Det är ju trots allt vår, eller hur?
Jag vet inte vad som har tagit åt mig. Jag är så himla trött hela tiden. Igår somnade jag klockan halv tolv och sov vaknade av mig själv. Ändå är jag JÄTTETRÖTT just nu. Det är nästan så att jag funderar på att gå och lägga mig. Men det går inte, för jag har slagit vad med mig själv om att jag ska läsa åtminstone till kapitel 40 i engelskaboken idag. Jag är på nummer 23 nu tror jag. Boken består av 53 kapitel. Jag kämpar på. För att pigga upp mig själv har jag lyssnat på Monica Zetterlund och Salem al Fakir. Det hjälper faktiskt lite. Min mamma tvingade mig att dricka påskmust idag. Hon tror att min trötthet beror på att jag inte har ätit socker på väääldigt länge. Det vill säga: hon tror att fastan gör mig trött. Att jag behöver socker i form av läsk, godis och andra gottigheter. Gärna för mig, fast jag tror att det räcker med att äta vanlig mat. Det finns ju faktiskt fruktsocker i allt typ. Men fastan slutar ju i morgon ändå och då blir det godissuget som ska återuppstå igen. Frågan är om jag verkligen vill det?
Min engelskabok bytte berättare helt plötsligt. Helt utan förvarning. Det var inte roligt vill jag säga, klockan var nämligen ganska mycket och mina ögonlock var inte villiga att sammarbeta med mig.
Hur som hellst, idag är en sorgens dag. Fast ändå en slags glädjedag. Jesus dog idag, men inte i onödan utan för våra synder. För kristna, i alla fall för oss katoliker, så betyder påsken mer än julen gör. Jag tror det är det många inte förstår. För i Sverige är det tradition att man ska stanna hemma på julafton och fira med familjen. Det är nästintill tabu att gör någonting annat än att käka lutfisk och öpnna julklappar. Men det är inte riktigt samma sak med påsken.
Det är väldigt svårt att vara katolik i Sverige. (Eller vara religiös över huvudtaget) För det är under påsklovet som allt verkar hända. Ta till exempel rock-karusellen. Melanie, en av mina bästa vänner, ska vara med och gästsjunga i ett band som har tagit sig ända till Semifinal. Jag kan inte komma, för tävlingen äger rum idag (långfredag). Vad gör man egentligen? Jag får väl helt enkelt sitta och hålla tummarna och hoppas att det går bra för dem. Så jag säger Lycka till på förhand. NI ÄR BÄST! WOHOWWWW, fy vad braaaaa ni vaar! :D:D:D:D
Du passar inte in i bilden. Den bild jag skapat i fantasin. Du gör den så diffus, så skuggrik Inte ett dugg lik, Steeve Mcqueen. Jag hade aldrig tänkt mig så pass mycket mage. Den prins jag drömde om hade knappast slips och krage. Han var den starka typen, om nu du svage kände till den. Du passar inte in i bilden. På nåt sätt saboteras symetrin.
Du rubbar mina snygga cirklar uti den värld där drömmar spinns. Du är så långt ifrån James Bond:ig som är förståndig gammal stins. Allt sen den första lilla prästkrage du skänkt mig har jag vad anspråk anbelangar ständigt sänkt mig fick byta ut den tuffa killen som jag tänkt mig mot den milde.
Du passar inte in i bilden men har nånting som bräcker den. Du finns. Wenche Myhre - Du passar inte in i bilden.
Ser du? Det gör jag.
Idag har jag bara varit hemma och städat. Det var ganska härligt, en massa fin musik samtidigt som man får göra världen ljus. Jaja, i alla fall lägenheten. Precis efter att jag städat klart så började solen lysa. Om man vill se det som ödet får man göra det. Annars kan vi kalla det ett sammanträffande.
Nu ska jag läsa Engelskaboken, jag börjar faktiskt komma in i den. Den är bra, fast seg. I alla fall ibland. Den handlar om kärlek.
Det spritter här inne, det är livet på en pinne och nu mår jag helt finnemang! Är det spootify, Oh yes it is ;)
Hör ni min bedårande sommarvals? Eller kanske en massa gamla visor från Svea Hund. Det ekar i min skalle.
ÅH! Såhär är det nämligen... När jag var liten tittade jag på en film varje sommar. En sån där gammal film, ett kassettband som man var tvungen att vända på. Bandet gick sönder en sommar och nu har jag saknat Svea Hund så himla mycket. På spotify hittade jag en massa låtar från Svea Hund, och jag ska lääääättt köpa dvd:n på internet. För där finns den.
Igårkväll/natt hade jag en gruppdiskussion tillsammans med fyra andra deltagare. Vi skulle bestämma vilken film vi skulle se på bio idag. Petter ville se Kennystarfighter men det röstades snabbt ner. Därför bestämde han sig för nån annan rymdfilm. Jag och Melanie ville se den där shoppaholc-filmen. Den var Petter MEGA-anti mot. Alice ville se "Marlie och jag" (hundfilmen). Kalle var i princip neutral. Melanie trodde att hon hade tofflat honom tillräckligt så att han skulle rösta på hennes alternativ. Men ackackack, när röstningen ägt rum stod ställningen lika mellan Rymdfilmen och shoppaholicen. Alice hade utslagsrösten. Det tog eeeeennooormt lång tid för henne att bestämma sig. Hon ville ju se hunden. Till slut röstade hon på shoppaholicen och Petter loggade ut, utan ett ord.
Jag och Melanie fick asdåligt samvete och istället slutade det hela med att vi ska gå och se på hunden. Hunden var ju nämligen alla ganska så okej med. Vi får se om vi har samma inställning efter bion bara... Detta är inte hunden vi ska se på idag, men hon är också en ganska rolig hund.
Även när jag var med någon annan fanns du i mina tankar. Det är inte normalt. För du har aldrig funnits i mina tankar. Du är bara stoft, rök och ingenting mer. Det går inte att fånga rök. Rök i håret, det finns men går inte att se. Ungefär så var du. Som en liten sten i skon. Som en sten man trodde att man blivit av med.
Jag läste min dagbok, jaa... även stora flickor behöver skriva ibland. Ibland bara dyker du upp, som en liten fjäril på en sommaräng. Jag måste stoppa dig.
Jag önskar att jag visste var livet vill leda mig. Kanske till en återvändsgränd?
Idag biktade jag mig i alla fall, jag är fri nu. Jag lade korten på bordet och såg mig själv. Det är Okej. Allt är okej, jag är lycklig, för allt jag har. För allt jag fått. Jag är lycklig, det är normalt. Idag hjälpte Martin mig att skaffa spotify, eller spootify som Elin väljer att kalla det.
Idag är en bra dag. Inte alls så konstig som igår. Jag har vant mig vid våren och lever så fort jag går utanför dörren. Jag och mamma köpte påskgodis och must till på lördag. Då blir det FEETTT! Man måste ju fira att fastan är slut, oftast gör man det genom att äta och umgås med familjen.
Jag var vid graven idag, det var skönt. Jag bara satt och tänkte på allt som jag inte vill tänka på annars. Man undrar ju så mycket egentligen, hur det skulle ha varit och hur det egentligen var. Men det får jag ju aldrig veta, det gör ingenting. Jag har lärt mig att uppskatta den tiden jag hade tillsammans med honom istället. Dessutom kommer han alltid att finnas i mitt hjärta.
Ush! Jag ska laga mat nu. För min hjärna kräver den, jag håller på att somna, så hungrig är jag. Men jag känner inte för att äta. Det är inte sådan mat jag vill ha. Jag vill ha ny mat, och inga rester. Jag vill ha färska grönsaker och kyckling. Men istället får jag kall fläskfilé, pasta och sås.
Man ska inte klaga, men ibland så önskar jag att jag hade ett växthus i min lägenhet. Då skulle jag LÄTT bli vegetarian. Det är så himla fräsht!
All that I know is I'm breathing. Ingrid Michaelson.
När jag gick hem ifrån festen igår var det stjärnklart. Himlen öppnade sig över mig, det är då jag brukar tänka på hur liten jag egentligen är. Hur liten vår civilisation är. Det spelar ingen roll om man trampar snett, det kommer ingen att komma ihåg om hundra år.
I want to change the world, instead I sleep.
Vi vet ingenting om omvärlden, vi är i vår bubbla. På vår jord. Vi har skapat oss ett liv. Men vi vet ingenting. Det vi vet är att vi andas. Allt vi kan göra är att fortsätta andas. Now.
Idag är det vår dag. En vårdag. Snart ska jag ta en promenad, jaa det ska jag. Ut i friska luften, ut i solen. Ta en spatsér.
Inatt sov Alexandra hos mig. Det var helt sjukt, men jag glömde släcka lampan och stänga av TV.n. Det har jag aldrig gjort förut. Helt sjukt. Igår glömde jag även att låsa dörren, men som tur var så gjorde mamma det åt mig innan hon gick och lade sig. Hahaha snacka om flummig. Men det är väl solen?...
Det är jag inte så stark mot. Jag borde skaffa mig ett skal eller bli mer cynisk, men det kan jag inte. Jag litar på folk, jag litar på att de vill mig väl. Jag vill ju andra väl. Men ibland så stämmer det inte, de vill ha en egen vinning. Jag ångrar inte att jag blev sådär. Absolut inte. Jag är klarare i huvudet nu, jag vågar mer nu.
Men de äldre jag har pratat med vill anmäla honom. För att han leker och mixtrar med unga hjärnor. Det är mycket möjligt att han hjälper vissa. Men min hjärna är aldeles för värdefull för mig för att någon ska få ta sig in utan min vetskap. Det vet jag nu.
Solen skiner, himlen är blå. Vad det är skönt att leva då. Högt i topp går allas humör, för det är det som susen gör. JAPP!
Nu är det slut med kalla vindar och snö, våren närmar sig och fåglarna sjunger om kärlek. Riktig kärlek, sådan som man bara kan drömma om. Den ser man överrallt. Jag blir lycklig av sådant. Puss på dem.
He he, den där mannen som rörde till det i huvudet på mig igår ringde till mig idag. Jag har inte gett ut mitt telefonnummer till honom. Det var lite läskigt. Men samtidigt bra, eftersom jag slipper ta konsekvenserna senare. Jag sade helt enkelt att jag hade ångrat mig och tydligen så räckte det för honom. Tror jag.
Lunchkonserten idag gick jättebra, i alla fall enligt alla andra. Jag däremot tyckte inte alls att det gick bra, allt gick så fort och sen var det över. Men antagligen har jag inte alls samma bild av mitt uppträdande som de andra hade, vilket gläder mig enormt. Efter skolan köpte jag och Alice fina frukter (jordgubbar och vindruvor) som vi satt och åt medan vi "pluggade" och solade på en parkbänk. Jag måste medge att jag blev lite rosig om kinderna... Jag bränner mig ganska lätt i början.
Men hoho, min mage gör fett ont just nu och jag funderar på att ta en samarin eller något. Apropå ingenting...
Du vet den där känslan att bara kunna göra vad du vill.
(bilden är gammal)