jordgubbslena

JUPP Ikväll blir det new moon!

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

SÅ, nu är det ute.


Dansdansdans. Teaterteaterteater. Musikmusikmusik. SÅÅÅNG!
Det är mitt liv nu för tiden.
Och så lite svenska nationella också, men från och med idag är det över.
Idag i omklädningsrummet upptäckte jag med flera att min mage har blivit värsta platt och börjar få rutor.
YEAH!!!! Bra jobbat Sylve Lena.

Ja, jag har planerat det!
Kl 22 ska jag gå och lägga mig. På det sättet har jag hunnit med att läsa igenom texthäftet till nationellaprovet imorgon och så hinner jag dessutom surfa runt lite grann på min vackra dator.

Hehe jupp, that's it.
Jag måste säga att teatern gick asbra idag och nu har jag inte alls ångest längre.
Ja, faktum är att jag brukar ha lite ångest innan jag går dit.
För det känns som att jag måste prestera och alla andra kan ju så mycket där.
Men det går framåt och jag är glad.
Yes.
Jag är glad, även om jag typ har gråtit en massa i skolan de senaste dagarna.
Det är väl bara alla känslor och stress som kommer upp till ytan kan jag tänka.
Som idag till exempel när vissa påstod att det är lätt att sjunga.
Då bara bröt jag ihop. Jag menar: här har jag verkligen KÄMPAT aslänge för att utvecklas och så kommer folk och säger att det är enkelt.
Jaja, skaka av sig och gå vidare. Det är vad jag ska göra nu.
Godnatt

Idag när jag kom hem satte jag mig direkt vid min nya bärbara dator.
Det är nämligen så att internet inte funkade på den igår så jag ville verkligen se om det funkade idag.
Och det gjorde det.
Så just nu sitter jag och surfar runt som en galning.

Spotify är skum dock... alla mina playlist's är borta...
Därför lyssnar jag nu på marilyn monroe.
Jag bara kände att hon verkar cool.

Första bilden på camen XD
Haha fett. Jag har aldrig haft en cam förut...

Jag sitter nu här och lyssnar på alla låtar som vi ska kunna namnge kompositör och låtnamn till.
Det är till Musikhistoriaprovet som vi ska ha om två veckor och om jag ska vara ärlig så kan jag ingenting.
Det är svårt att lära sig saker och få det att stanna när man inte bryr sig.
För så är det! Jag bryr mig verkligen inte om Bach, Mozart, Hayden eller Vivaldi.
Jag kommer ju ändå aldrig spela Haydens stråkkvartett i D-dur ändå. Varför ska jag kunna berätta allt om den då?
Jag fattar verkligen inte.

Idag ska jag och mamma fixa min dator hihi och sen så kommer Miri hit på tårtkalas och gemu-plugg. Bland annat ;)

Jag kom bara att tänka på det lite grann.
Jag skulle nog vilja bli kallad ljuvlig.
Om det var i rätt sammanhäng det vill säga.
Just Ljuvlig kan ju bli ganska formellt och gammaldags.
Skön var ju ett ord som också var gammaldags förut.
Men nu ha vi börjat använda "skön" igen, fast med en lite annan underton.
Skön förr i tiden betydde ju att man var ljuvlig och vacker. Nu är det mer att man är .... skön.
Fräck, cool. Rolig att hänga med.

Jag är sjuuukt trött just nu. Så ta inte det jag säger på allvar.
Det kan lätt gå åt skogen då.
Hejdå

Idag väckte min mamma mig med paket och tårta.
Eller "väckte", jag var ju redan vaken... Man ligger ju där och låtsas sova och undrar när det är dags för henne att komma in och varför det tar så lång tid det tar. Vad pysslar hon med egentligen?
När hon väl hade kommit in och jag hade blåst ut ljusen på tårtan så var det dags att öppna paket.
Jag fick lite kläder, ett par jeans bland annat, och så fick jag en mascara till ikväll (jag ägde nämligen ingen egen mascara fram till nu) och ett par strumbyxor.
Jag fick även mina gamla nappar från när jag var liten. Det roliga med mig var att jag var helt besatt av mina nappar när jag var liten, och jag sov med alla sju i samma säng. Alla skulle få vara med!
Åh vad fint tyckte jag och började gråta lite smått.
Sen när jag kom fram till matsalsbordet så hade hon dukat med 18 rosa rosor och ett lila ljus.
På bordet stod även ett jättestort paket. Det var en laptop!
"Den behöver du när du flyttar hemmifrån" sade min mamma.
Och vi började stortjuta båda två!


När jag kom till dansstudion, för att öva till SON, på morgonen så blev jag ännu gladare. Jag möttes av mina alla kära klasskamrater och alla var så glada för min skull. Jag fick även det stora beskedet att nästan alla i klassen ska gå ut!
I slutet på lektionen så ställde sig alla i en ring runt mig (som satt på golvet) och började sjunga "ja må hon leva".
Då kunde jag bara inte hejda tårarna! Det flödade som bara den. Alla var ju så himla duktiga. Alla sjöng så himla fint och jag kom verkligen på hur otroligt mycket jag tycker om de här personerna. Kanske till och med älskar!
När de hade sjungit klart så bildade vi en jättestor kramhög!
Jag fick då höra saker som "OKEJ, någon tog på mitt bröst nu" och "Wöööw! Nu står vi i en ganska konstig position".
Åh, sötungar!

Nu gör jag mig i ordning för kvällen. Det blir min första utgång! Någonsin! Oh, jag är lite nervös faktiskt!

Faktiskt pirrar det inte mest för att jag ska gå ut.
Utan det är mer det faktum att det är MIN dag!
Så har det alltid varit. Det är något speciellt med födelsedagar.
Det handlar om mig.
Och på något sätt så känner jag mig älskad.
Jag blir faktiskt lycklig! För när man tänker efter är födelsedagar ett firande av att man föddes.
När folk firar en så betyder det att de är glada att man finns vid liv.

Jag väljer att se det så. Det kanske är därför jag är så lycklig.

Den här veckan har varit sjuuukt stressig.
Jag har faktiskt inte haft en enda ledig kväll på hela veckan och idag var det nationellt prov i Svenska.
Vi satt i fyra timmar och lyssnade på varandras tal och jag blev faktiskt väldigt överraskad och stolt över att ALLA var så pass BRA! Jag menar, det var ingen som var lite sådär... njaa... hee.... Utan alla var verkligen sjuukt duktiga!
Fy vad jag blir stolt!
Jag fick även veta att Sylve hade sagt till ettorna att vi är den klassen som nog kommer få flest MVG på hela skolan.
Detta kändes även det jättebra. Han sade det dock INNAN nationella provet. Undrar om han tycker likadant nu...

Idag har jag äntligen en ledig kväll, och det känns helt underbart.
Nu ska jag bara peppa med mysmusik och göra grovgörat inför imorgon.

Hela dagen har jag fått höra konversationer som:
Hmm.... vad är det för dag imorgon? Är det något speciellt? Vad händer då?
HIHIHIHIHIHIHI, Ska vi hitta på något? Nej, jag tror inte jag kan.. jag måste äta upp mina vindruvor som jag köpte hem igår...

(sjukt tröttsamt i längden egentligen.. men sött att de är så glada för min skull :) 18 år liksom! BAH WHAAAAT?!?!)

Här fyllde jag (kanske) 8 år... Det är jag i mitten.... Jag tänkte att jag egentligen inte behövde säga det för jag har ju verkligen inte förändrats ett dugg.
Men för er som har dålig syn... ;P

Ibland är det jättefint, men ibland bara skrattar man.
Jag svär på min mamma... baby XD

En fråga... ser jag Emo ut på de sista två bilderna?

Japp, svenska då?

Idag åkte vi till graven för att tända lite ljus för pappa, farmor och farfar.
Det är ju fars dag idag.

När vi kom fram såg vi att en ny grav stod bredvid pappas grav.
Det stod att det var två tvillingar som låg där. Graven var även väldigt liten så de måste vara väldigt små.
Kanske till och med spädbarn.

Men ush, detta måste nog vara det värsta en förälder kan gå igenom.
Först bär man barnen i nio månader och när de kommer ut så är de så sjuka att de dör, eller så kanske de redan är döda. Båda två dessutom. Neeeej. Ush! Det var nästan så att jag fick lite tårar i ögonen när jag såg graven.
Jag tycker så synd om barnen, och familjen...

För några veckor sedan påpekade Bertil för mig att jag inte kan säga "s" ordentligt.
Jag läspar lite, och det hörs speciellt när jag sjunger.
Det är inte mycket, bara 12% som han uttrycker det, men ändå!
Jag har tränat lite på att säga "s" "normalt", men hur låter "normalt" då?
Till slut känns det som att jag visslar istället... det är jätteskumt.

Igår berättade min mamma att jag tydligen läspade jättemycket när jag var liten.
Någonting som jag inte hade någon ANING om förräns nu.
Så nu sitter jag här och försöker läsa allt som jag skriver med rätt "s".
Det är ju jättesvårt.
Det blir att man håller ut på "s":en istället.

Haha, ja ja... dagens sanning, intresseklubben antecknar

HAHAHA: Hittade några bilder från förra året. Kanske faktiskt exakt ett år sedan på alice och mig. Kolla!



HAHAHA JAG DÖÖÖÖÖÖR!


Ser inte Alice ut som Anna Anka eller Nåt sånt på den här bilden?


Jaja... där har ni mitt liv!

Idag ska jag plugga.
Jag måste skriva svenska-nationella-talet som ska hållas på torsdag.
Relationer...
Vad vet JAG om det egentligen?
Inte mer än någon annan i alla fall...

För att få motivation så har jag skapat en låtlista på spotify med en massa 90-talsartister.
Fett att plugga till Kylie Minogue och Robbie Williams alltså!

FY VAD TÖNTIGT PORRIGA DE VAR DÅ! XD

Jag fattar verkligen inte varför det inte går att prata med mig när det verkar gå som på räls med alla andra...