jordgubbslena

Jag har anpassat mig till smärtan.
Jag har alltid ont.
Det gör alltid ont.
Överrallt.
Inne, ute, på, i mig.


Det var länge sen jag inte hade ont alls.
Jag minns knappt hur det kändes.
Jag minns inte hur det kändes att vara frisk.
Eller att vara helt genomglad.

Men jag har hittat ett sätt att koppla bort det.
Jag är alltid glad, oavsett vad som händer.
Men jag har också alltid ont.
Jag är också alltid ledsen.
Jag är också alltid likgiltig.
För det är bara en kropp.
Det är min kropp.
Gul-, blå-, svart- och rödslagen.
Det är min kropp.
Och jag är van.

Man får visst inte vara helt lycklig för länge...
Allt har varit så bra ett tag.
Skola, vänner, pussar, glädje, skratt.

Men får tydligen inte känna så.
Ännu en familjemedlem har tagits ifrån mig.
Den här gången var det wujek.

Tar det aldrig slut?

Det är bara fjärde januari och man kan redan köpa semlor på konditorierna.
Jag fick precis ett mail från H&M om att den nya vårkollektionen snart är i butik.
Inte konstigt att tiden går så snabbt och att folk har svårt att sova pga stress.
Vi blir ständigt påminda om morgondagen
Och vi får aldrig leva i nuet.

Vilken tur att man har vänner som påminner en om att man är en prinsessa!
Som påminner en om att man är värd något!
Tack!

Nu är det dags igen, fast med en annan pianist.

Det är enkelt...

Jag kan känna det nu.
Hur det Pirrar i mig.
Varenda kärl i min kropp skriker.
Skriker lycka.
Det är LOOOV!

Allt började med att jag och Ida gick till simhallen.
I kassan gav de oss röda nyckelarmand, "första dörren till höger" sade de.
På dörren stod det flickor. Lite längre fram i gången fanns det ännu en ingång med texten "damer". De måste ha sagt fel, tänkte vi och gick in i damernas omklädningsrum.
Vi hade fel. För våra nycklar ville inte funge där, så vi fick gå in i "flickornas omklädningsrum" som var mycket mindre och sunkigare.
Jaja, tänkte vi, vi ska ju ändå bara bada.

I ingenmanslandet mellan "damernas" och "flickornas" fanns det en iskall bassäng och en varm bubbelpool som vi gladeligen såg fram emot att använda.
Vi började med den kalla och när jag hoppade i skrek jag till eftersom det var så sjuuukt kallt i bassängen.
Vi pratade ett tag medan kropparna vande sig vid kylan och skulle precis gå upp då en kvinna i 50-årsåldern bryskt sade: "Skrik inte, detta är ingen barnavdelning!" Varpå hon gick in i en av bastuarna.
Oj, tänkte vi, hon hade nog bara en dålig dag.
När vi sedan satte oss vid bubbelpoolen som rengjordes väntade nästa utskällning från en annan kvinna.
Det var nämligen så att Ida (efter att ha sett andra meldelålders kvinnor) doppade tårna i poolen och detta är STRÄNGT FÖRBJUDET eftersom den MÅSTE rengöras.
Det som förvånade både mig och Ida var dock att kvinnan som sade åt oss inte sade någonting alls till de andra kvinnorna runt poolen. Utan bara till OSS!

Varför tror äldre människor ständigt att de kan läxa upp andra människor bara för att de är lite äldre?
Jag och Ida ser båda två ut att vara mycket yngre än vad vi är.
Men om vi hade sett äldre ut så tror jag inte alls att de skulle våga sig på att läxa upp oss på samma sätt som de gjorde i lördags.
Har jag fel?

Då måste man försöka vara cool...