jordgubbslena

Jag gick vidare till alla tre dagarna, nu är jag femtonde reserv till Performing Art School i Göteborg.
Det är helt sjukt, jag kan inte ens fatta det.
Jag menar, jag blev redan chockad när jag gick vidare till andra dagen.
Det är totalt overkligt för mig.

Ändå vet jag att detta var skolan jag verkligen vill gå på.
Nu får vi bara hoppas att femton personer över mig tackar nej.
HOPPAS HOPPAS!!!

Imorgon åker jag till Göteborg.
Min önskan inför det är att jag åtminstone ska få gå vidare till dag 2 (på lördag) så att jag får spela upp den obligatoriska monologen och den andra sången jag har med mig.
Jag vill verkligen det!
Håll tummarna för det vänner!
Puss och Kram

När jag var liten var det en tjej som sade;
- Den där Lena, tycker inte ni att hon är lite konstig?

Det fick jag veta samma dag av en annan kompis. (som inte försvarade mig, åh nej)

Jag har aldrig sett mig själv som konstig, men kanske har jag alltid varit det.
Ingen har sagt det till mig öga mot öga men jag har fått höra att andra har tyckt det.
Folk har även sagt det till mig på skämt ibland och då undrar jag: Hur mycket är skämt och hur mycket är sanning?
Det sägs ju att det alltid ligger lite sanning bakom varje skämt...

Det är din tur nu!
Visa allt du kan, visa vem du är, visa att du vill.
Fem minuter har du på dig.
fem minuter.
efter tio timmars resa.
Fem minuter
Sen är det tio timmar tillbaka.
Hejdå, du dög inte.

det är faktiskt ganska ironiskt.

När jag kom till flygplatsen i torsdags så hade vulkanutbrottet brutit ut.
Planet skulle inte gå och jag fick ta mig så snabbt som möjligt till tågstationen.
På tågstationen fick vi vänta i en timme för att få tag i en tåg/bussbiljett till Umeå.
Jag kom fram till Umeå kl 10.00 nästa morgon, då hade alla redan fått all information de behövde och jag var totalt lost.
(heeej, eehh... jag heter Lena och jag kom nyss, vad ska jag göra? Går du här?... eehhh...)
Jag träffade en massa människor, de flesta flera år äldre än jag.
Jag fick höra att de sökte mogna personer (tusan också, tänkte jag och gav upp hoppet lite)
När det väl var min tur att gå in och göra min grej var jag trött och ofokuserad, men jag var ändå nöjd med tanke på förutsättningarna.
Jag gick såklart inte vidare ens till andra dagen men nu har jag i alla fall gjort det och det känns som att Göteborg kommer gå mycket bättre på fredag.
Nu har jag ju liksom redan gjort det en gång och jag vet vad jag har att vänta mig.
Upp på hästen igen yiiihaaaa!
Tack alla ni som stöttde mig, ringde och sms:ade. Det behövdes verkligen. TACK!

Idag körde jag till landet med mamma (observera att JAG körde, det gör jag för jämnan nu för tiden så snarrrrt, snart kanske jag har kortet!), jag satte mig i en solstol och läste lite i en bok.
Jag bara njöt. Det behövdes.
Jag älskar mitt land. Det har jag sagt tidigare men jag gör faktiskt det. Det är någonting sagolikt och harmoniskt över det. Det är MIN plats.
I alla fall, solen gjorde mig gott och jag tror till och med att jag har fått lite färg.
Nu är våren här, lite kylig fortfarande dock. Jag tycker inte alls att man kan gå utan jacka vilket jag har sett en massa göra, men snart så... snarrrt...

Imorgon börjar skolan igen. På tisdag ska musikgymnasiet till stockolm och se på opera och på torsdag åker jag till "UMÄ"!
Wish me luck!

Jag har faktiskt haft ganska svårt att sova nu de senaste dagarna.
Jag tänker på sökningarna hela tiden.
Tänk om....
Nej, Lena det finns inget tänk om. Det finns bara ett "kommer".
Och hur mycket "tänk om" man än tänker så spelar det ingen roll.
Det kommer att bli på ett visst sätt i alla fall, det är redan bestämt.
Så SOV FÖR TUSAN!

Ja, jag pratar med mig själv. Jag gör det ganska ofta nu för tiden.
Men tänk om...

Såg precis den här musikvideon.
Den är av Linda Bengtzing och Velvet.
Helt skum.
Linda vet inte vad hon ska göra med sina armar och helt plötsligt kommer Anna Anka med champange och så är Danny där och i slutet rider de på hästar.
Totalt freaked out...

Jag kan inte beskriva det jag känner.
Det är en jättestor känsla.
En glad känsla.
Helt utan anledning.
Jag skrattar hela tiden.
Jag är ingen som skrattar åt TV-program men nu förtiden kan man höra mig GAPSKRATTA!
Jag kan tycka att mitt liv egentligen är ganska tråkigt, jag är ingen popstar och jag är inte världens vackaste, jag har ingen pojkvän och ingen på g. Jag är inte bäst på någonting, jag är egentligen ganska medelmåttig (VG i det mesta). Men jag skulle inte byta ut mitt liv mot något i världen.
Det känns som att jag är en sådan där frukt som tar lång tid på sig att växa men när den väl skördas så är den gigantiskt och man blir inte trött på den. Den är så god att det är den enda man kan leva på! Jag tänker fortsätta gro tills den dagen jag är redo att skördas. Den dagen jag VÄLJER att skördas.

 

Jag har ingen backup-plan med mitt liv, för jag har bara det här livet.
Och ja, jag tror på ödet. Jag tror att allt händer av en anledning.

 

Om exakt en vecka kommer jag sitta på ett vandrarhem i Umeå. Jag kommer inte att känna någon, men jag kommer att känna allt!

Mina dagar ser i stort sett likadana ut både igår, idag och imorgon.
Jag går upp, går till körskolan. Kör en timme och sedan går jag till kristina för att repa monologer och sånger.
På eftermiddagen så tittar jag på Tv eller umgås med någon frän brud.
På kvällen sätter jag mig vid datorn och snackar med grabbsen som spelar dota typ.
Fett produktivt

Man blir sjukt glad.
Det luktar vår, det är varmt i solen och alla går omkring i skinnjackor (vissa utan jacka alls) och lapar i sig vårsolen.
Man kan inte göra annat än njuta av att våren äntligen är kommen.

just nu lyssnar jag på musik och fixar med den sista ansökan: balettakademin i Göteborg som ska skickas iväg nästa vecka. Spännande!
Förresten, idag är det bara en vecka kvar tills jag åker till UMEÅ!

Vi får höras imorgon... eller ikväll för dig.

Kommer det att kännas såhär tomt när vi slutat gymnasiet också?
När vi inte kan prata varje dag?
Det har gått bara några dagar och jag känner mig tom.
Ännu mer tom nu när jag fått höra din röst.
Är det konstigt att jag känner igen mig i det här klippet jag såg på TV idag?


Fy vad jag saknar dig Melanie

Eftersom både Sky och jag drömde att vi tappade tänder så kommer här en tolkning:

Att drömma att man tappar en tand kan betyda två saker.
Dels rädsla för förändringar eller förberedelse för förändringar.
Dels en relation som tar slut (vilket även detta innebär en förändring)

Så; Sky och jag genomgår en förändring i våra liv.

PS. Tandlossning har även en annan betydelse om man tror på skrock. Det betyder nämligen otur. Fast detta tror jag inte alls lika mycket på. Psykologi is the shit! DS.

Jag vaknade för drygt en halvtimme sedan efter att ha sovit i mer än elva timmar.
Det behövdes verkligen!

Idag ska jag repa lite på mina monologer till Umeå, det känns jättejobbigt.
Det känns som att jag kommer att göra bort mig, men å andra sidan känns det alltid som det.
Jag har aldrig känt mig säker på scen när jag spelar teater.
Ändå säger väldigt många att jag har talang.

Det är ändå svårt att tro på, för jag vet ju inte vad de andra ser.
Det enda jag vet är att jag inte hållt på med teater så länge.
Fast det är väl så det brukar vara, man måste mogna in i sin kapasitet. Det är svårt att se den på direkten.
I Umeå tänker jag dock inte tvivla, jag SKA komma in!

Jag har precis kommit hem från kyrkan.
Det luktade vår.
Jag har skickat in ansökan till PAS, nu är det bara BA kvar.

Himmelen är inte vit längre, den är ljusblå och gatlyktorna har ännu inte börjat tändas.
Jag är trött men lycklig

Jusste :/ jag drömde att jag tappade en tand. Fy vad hemskt. måste kolla vad det betyder...