jordgubbslena

För nu ska jag ut och Parta!

faktiskt.

Det handlar om att tänka klart!
Försöka se ljus istället för mörker.
Jag brukar vara bra på det
Men just idag vaknade jag i mörker

fast det försvann aldeles nyss, JAG är ju BRA!
Jag trivs med mig själv.
Jag behöver inte slita mig isär för att passa in.
Då passar jag ju inte in egentligen, och det vet jag.
Jag har alltid vetat! Jag vet!
Så sluta kritisera dig själv
Du är underbar ändå

Och det är JAG som är ÖDET!

Du ringde till mig som vanligt och vi pratade som vanligt
Plötsligt bara brast barriären.
Jag saknar mina vänner så mycket nu.
Det har bara gått fyra veckor men fyra veckor har känts som en evighet.
Utan er

Jag kan inte öppna mig för någon.
Jag har alltid varit sådan
Pratar aldrig om mig, för ingen frågar
Ingen vill veta
Jag trodde inte att någon ens skulle bry sig om att jag var borta en dag, fast det gjorde dem...
Det känns bara så fruktansvärt konstigt att inte tillhöra er längre.
Jag trodde att jag var självständig, jag trodde att jag var hel.
Men nu vet jag, att ensam är jag liten.
Så liten.

Jag kan inte förstå hur jag ska klara mig utan er längre än såhär.
En månad räcker. Jag klarade testet. Jag behöver er nu.

Jag känner att jag borde skriva någonting men det finns liksom ingenting att berätta.
Eller så finns det massor att berätta men det känns så dumt att skriva ner det.
Ring mig så kan vi prata :)