Imorse vaknade jag med hjärtat i halsgropen. Bokstavligt talat, min hals var helt konstig. Den var bättre än igår dock vilket glädjer mig! Jag började skicka SMS till Alice och Melanie och fick reda på att Alice också är hemma och är sjuk idag. Sicken osis, idag är sista nollningsdagen och både jag och Alice hade glatt oss åt att äntligen få nolla, men där fick vi tji. Insparksfesten ska dock inte vara i kväll så den kommer jag förhoppningsvis hinna bli frisk till!
Igår skrev jag ett inlägg om att jag var rädd att jag hade skadat min hals, men det är jag inte längre för Bertil (min sånglärare) ringde till mig för att höra hur jag mår och vi kom fram till att det kommer bli bra! Som jag skrev tidigare, så är jag lite av en hypokondriker när det gäller min hals och det kommer jag antagligen vara så länge jag lever...
Igår sjöng MLA på ett bröllop även fast vi var i ganska dåligt tillstånd. Jag var sjuk, Melanie hade ont i halsen och Alice var trött. Vi spelade i alla fall två låtar på bröllopet och i en timme på efterfesten.
Efterfesten ägde rum i en ganska liten lokal fullsmockad med folk och vi tänkte, okej... det här kan nog gå. När vi kom dit fick vi dock reda på att det inte fanns några mikrofoner alls. Vi var alltså tvugna att överrösta alla gäster med våra två ganska slitna röster och vår akustiska gitarr. Tydligen gick det bra, för efteråt fick jag reda på att gästerna på bröllopet hade gratulerat MIN MAMMA (som skjutsade oss) för att hon har en sådan begåvad dotter med vänner.
Vi fick dessutom presenter för att ha ställt upp (utöver den riktiga betalningen) i presenten ingick: En hårmask En duschkräm Ett doftljus i samma doft som duschkrämen.
Det roliga med presenterna var att även om de bara blev tilldelade slumpvis så fick vi alla det som passade oss bäst. Melanie fick Harmoni. Jag fick Passion. (som luktade granatäpple dessutom) och Alice fick Energi.
Nu är jag dock ganska rädd, för jag är helt och hållet hes. Jag kan inte prata och är jätterädd för att det är farligt för halsen. De som känner mig (bl.a. Bertil) vet att jag är jätterädd om min hals och vill undvika att anstränga den för varje pris om jag kan. Igår gick det dock inte. Jag kände brudparet och det går inte att dra sig ur sådär ur sista stund heller.
Idag när jag steg upp så satte jag på mig min mammas snygga halsduks-schal och märkte att jag skulle passa väldigt bra i kort hår. Kolla bara:
Jag sitter nu och övar in en låt i sista minuten. Det kommer bli vår slutlåt ikväll och det är även bröllopsparets första vals som gifta. Bra tajming tänker ni nu säkert och egentligen är det ju mitt fel att jag inte kan den helt. Jag blev nämligen sjuk för två dagar sedan och innan dess tänkte jag att jag skulle ha tid att öva in låten men eftersom jag har varit sängliggande så hanns det inte riktigt med. Jag ska dock bara sjunga två verser och de är ganska enkla. Det fixar sig... om jag blir frisk till dess.
Jag mätte nyss min feber och märkte att jag har 37,6 grader. En hel grad över vad jag brukar ha. Dessutom vet jag inte om min röst kommer hålla. Jag vill tro att jag klarar två låtar i kyrkan, däremot vet jag inte om jag kommer klara av en hel timme på efterfesten, det återstår att se helt enkelt. Jag VILL så hemskt gärna! Jag vill VERKLIGEN bli frisk! Snälla gör mig frisk!
Idag provspelade MLA på restruangen "La Uva" i Norrköping. Det gick jättebra så vi ska spela där den 2:a Oktober kl 20.00 - 01.00 Sjukt maxat. Det blir 3 x 45 min speltid sammanlagt. Feeeett! Nu sitter jag och firar med kex med choklad i... Inte kexchoklad alltså. Lidl-kopia typ...
Idag spelade vi brännboll med nollorna. Vi vann. Fast om sanningen ska fram så skulle de säkert ha vunnit om det hade varit på lika villkor...
Imorgon har vi knappt några lektioner och nollorna ska fixa fram en måltid till oss i matsalen. Matsalsfjäsk på högsta nivå ska det vara. Hoppas bara att det har gått fram att de ska underhålla oss också. Min och Melanies nollor är dock SÄÄÄMST! De gör ingenting :S sääääääämmsstt!
Nu har det börjat och det kommer att fortsätta i en vecka från nu. Vi var militärer och vi marscherade genom alla korridorer med trummor och "vänster-vänster-höger whop whoop" Jag kunde nästan inte hålla mig när vi väl stod inne i sal 303 för att presentera vår plan för nollorna, allt vi gjorde var inövad improvisation och när Olle tuppade så höll jag på att dö av skratt (innombords). Det var bara Rommel som skrattade hela tiden. Den lilla svikaren...
Efteråt började fjäsket. Jag fick bland annat massage från en nolla som INTE VAR MIN. Var var MIN nolla då? Aja, han överöste mig med smicker i alla fall och blyg som jag är (i alla fall i sådana fall) så rodnade jag nog lite faktiskt. Patetiskt.
Jag fullkomligt älskar den här låten. Den kommer ifrån en TV-serie som tydligen har blivit jättepopulär i england redan och handlar om vampyrer. Den kommer att gå på onsdagar kl 22.00 på SVT1 Serien heter True Blood. Jag funderar faktiskt på att se den bara för att låten är så bra.
Det har hänt sjukt mycket de här senaste dagarna och jag tänker på så mycket annat också så min hjärna är typ full. Jag uppdaterar inte ofta om man jämför med mina vänner och de skriver dessutom mer utförligt om saker som jag inte tänkt på att skriva. Det är det som är det konstiga. När jag ska skriva blogg så hoppar jag över grunden för den är ju så uppenbar liksom. Jag är alltid mer fördjupande av mig. Därför tycker jag att folk kan läsa mina vänners bloggar också, för de skriver oftast om samma historier men från ett andra perspektiv. Melanie och Alexandra De sammanfattar min senaste vecka ganska bra tillsammans.
Det jag kan tillägga är att jag är fett pepp inför nästa vecka. Då har vi två spelningar och en massa roligt händer! Jag måste bara tillägga ett roligt bildspel som vi gjorde i sommras:
melanie är rädd för Svininfluensan Alice är också rädd för Svininfluensan Jag också...
Jag drömde inatt. Men det kändes inte bra. Inte bra.
Hmm.... Jag kommer ju inte ihåg hur det brukar kännas, eller hur det ska kännas. Ändå ville jag drömma vidare, det kanske skulle komma till mig? Det kändes inte bra, varför? Det blev för mycket tankar liksom. Fast den förra drömmen kändes bra och skillnaden är ju hårfin. Äsh, jag fattar ingenting...
Idag ska jag till Sophia och Linköping. Vi ska se på Kajsa-Stina Åkerström/son? Jag vet knappt vem hon är, men jag vet att det kommer att bli FETT, för det blir det alltid med Sophia!
Jag lyssnade nyss på spotify och någonstans i en låt så slutade musiken spela... Det kan ha varit en timme sedan, fem minuter sedan eller nån annan gång. Jag märkte inte när det slutade, låten fortsatte liksom i mitt huvud hela tiden och jag upptäckte det inte förrän jag blev trött på låten och tänkte på att byta låt. Då förstod jag att den inte exicterade på riktigt. Galet egentligen.
Jag och Melanie såg inte på fyrverkerierna, det regnade för mycket. Istället gick vi hem till henne och pratade om livet i trean. Det är så konstigt, helt plötsligt känns det som att man lever igen. Jag känner saker som jag inte har känt sedan i början av ettan. Trean är en härlig känsla. En frihet.
Jag började skolan i tisdags och augustifestivalen har börjat i norrköping så därför har jag inte haft tid att uppdatera så mycket. Det är rätt segt faktiskt för det händer så mycket hela tiden så jag skulle egentligen behöva få skriva av mig lite. Det hinner jag inte med dock...
Igår hade vi i alla fall vårt första musikalmöte och snart ska vi få texterna och låtarna som vi ska öva in till auditionen den 25 september! SCAARRRYYYY!!!!!!!!! Annars har det mest varit möten hela veckan, bland annat om SON. BRAINSTORMING!
Nu ska jag snart ut med Alicespralice, vi (jag) ska köpa MUNKAR!
När jag gick hem från skolan idag så mötte jag en kvinna som jag dansade salsa med en gång i tiden. Vi hälsade i förbifarten och hon sade att jag såg bra ut. -Åh, tack så mycket, sade jag. Tack det samma!
När jag gått ett par meter så går jag förbi en man som ler mot mig och säger: -Vad snygg du är. -Oj, eeh tack så mycket, säger jag och fortsätter gå i rask takt.
Nemen va? Sedan när blev Norrköping en stad där okända människor pratar med varandra? Jag som trodde att sådant bara hände utomlands eller i göteborg. Jag vill tillägga att jag älskar den här tiden på året. Augusti, sensommaren. Då är luften behaglig, inte stekhet och inte kall. Det doftar gott och det är behagligt att andas. Jaa.. jag har nog alltid gillat augusti!
När jag vaknar ensam så äter jag aldrig frukost. Det tar emot att göra mackor och müsli, det går liksom inte, så jag låter bli. Efter ett tag tar dock hungern över och då kollar jag efter i kylskåpet efter nåt jag är sugen på. Idag fick det bli lasange...
Undrar om det är bra att äta MAT på morgonen? Jag menar; mackor är ju inte mat. Hör du det alice? :P
Snart börjar skolan, om cirka två och en halv timma för att vara exakt. Då är det trean som gäller, whopwhop!
Nostalgi. Just nu sitter alla facebooknördar jag känner och pratar om hur det känns att börja trean. Det känns som att det var igår vi började ettan liksom och nu är det TREAN som gäller! Sjukt konstigt!
Även jag gjorde det där testet om vilken kändis man var lik. Här har ni mina två olika jämförelser. Sidan hittade jag på Melanies blogg.
Idag har jag, Melanie och Alice mest hållt på med MLA. Vi har skapat en Myspace och en mailadress, vi försökte även göra en facebooksida men där tog det stopp. Vi skapade en användare istället som fick namnet MLA TLET. Vi fick Fetpanik när vi märkte att det var fel. Vi försökte förgäves ändra efternamnet till music men det funkade inte och så började en massa vänner läggas till som vi knappt kände. Då fick vi avaktivera kontot och lägga allt på is tills skolan börjat och Martin kan hjälpa oss. För det vet vi att han såååå gärna gör!
Jag snackade nyss med en kille som ska börja ettan på facebook. Han är redan kaxig, han kommer få det TUFFT på nollningen. Han kommer allt få äta upp sina ord.
Jag är FETtrött! Jag gick upp kl halv 9 idag bara för att vi skulle jobba och det var INTE KUL! Jobbet däremot var kul, vi spelade på invigningen av Kistas nya järnvägsstation.
Nu sitter jag och vrålsjunger till den här låten.
Den är SJUKT RÖJJIG, speciellt när man är trött. Den här versionen kommer ifrån filmen Across the universe. Se Den! Här kan du få se låten i dess sammanhang.
Idag träffade jag Julia. Senaste gången jag träffade henne var för fyra år sedan, så det kändes verkligen som att det började bli dags. Det konstiga var att även om jag i början knappt kände igen henne så såg jag den gamla Julia i slutet på dagen. Det kändes som att vi inte alls hade varit ifrån varandra så länge utan mest att det bara gått några månader. Det är det konstiga med människor. Vissa människor kan det kännas som man inte sett på evigheter fastän man sågs förra veckan och med andra är det precis tvärtom. Båda är bra!
Det läskiga var dock att varje gång vi ställde oss upp så blev jag chockad över hur LÅNG hon var. Senast vi sågs var vi ju nästan lika långa, nu är hon Modelllång och jag kände mig LITEN haha! Jag är ju FAKTISKT två år äldre, det skulle man INTE kunna tro när vi gick omkring på stan! XD Det kändes nästan som att det behövdes mer än en dag att komma ikapp dock, men det blir väl fler tillfällen...
Hur kommer det sig att jag alltid blir så busig med Julia? Vi smög oss nämligen in på hennes gamla tomt och kollade in genom fönstrerna på huset när ägaren var nere och badade. Vad tänkte vi egentligen? Hon kunde ju ha kommit på upp och skällt ut oss. Nu har vi ju inte vår ålder att skylla på längre. Fast vad spelar det för roll när man är 4 och 6 i sinnet? Vi sprang i alla fall ganska snabbt bort från tomten när vi hade tittat klart
Det är vi. MLA! Det är ganska otroligt egentligen. Det spelar ingen roll vad som händer, vi håller ihop ändå! I vått och tort. Kolla bara, det regnar ute! We stick together! KLIBBKLIBB!
Jag drömde om en kille som jag var jätteförtjust i för ett år sedan. Fast det var nutid, så allt var annorlunda. Vi var äldre och det var liksom inte samma sak. Vi var inte ens samma personer.
Jag tyckte faktiskt mer om drömmen än vad det var då... Drömmar ger oss sanningen. Inte rätt ut, utan vi måste tolka drömmarna. Vissa tror dock inte att de vet hur man gör, men jag tror att om man bara går in i drömmen och slutar tänka partiskt så går det att få en liten försmak på vad livet verkligen kommer innebära eller INNEBÄR!
Jag har just nu världens roligaste bildkommentar-konversation på facebook. David, jag och Melanie ska gifta oss och Martin ska vara ofrivillig präst. Melanie, David och jag ska fira vår smekmånad med att göra flätor på varandra och måla naglarna.
David har även uppfunnit ett nytt ord. Chillaxing. Det ska vi LÄTT göra till nya inneordet i TREAN!
Idag övade MLA (Melanie, Lena, Alice) i kyrkan, det gick jättebra och de som anställde oss vill nu höra mer av oss så vi ska få mer än Dubbelt betalt för att spela en timme på bröllopsfesten! NAAAAAAAAJJJSSS!!! Dessutom besökte vi en massa resturanger idag för att tigga spelningar. Vi får se hur det går med den saken! Puss på oss!
Varje gång jag blir medlem i en grupp på facebook så känns det som att jag MÅSTE tycka så och extra mycket. Till exempel när jag blev medlem i en grupp för de som gillar 2 and a half men, så var jag tvungen att se på varje avsnitt i en vecka bara för att jag inte skulle ljuga när jag blev medlem. Eller som när jag blev medlem i gruppen "jag är rädd för tjejen i apolivareklamen", nu måste jag springa och gömma mig varje gång jag ser den... Eller gruppen "jag hatar när det blir reklam", nu gormar jag och slår sönder väggar och blir helt ursinnig varje gång det blir just Reklam.
(jag hoppas ni inser ironin... fast det ligger Liiite sanning bakom)
Nu kom jag och tänka på en sak. Alla kallar kvinnor för tjejer: Tjejen i apoliva reklamen, tjejen i robinsson, tjejen i kassan. När blir man kvinna egentligen?
Det känns nästan som att killar växer till "män" mycket snabbare än kvinnor. Ibland blir en kvinna inte ens kallad för kvinna utan övergår direkt till tant.
Och ja juste, tänk om apolivakvinnan tar illa upp? Tänk om hon går in på facebookgruppen och memorerar alla medlemmarna och börjar skicka hot-mail till alla (för ingen använder väl papper och kuvert längre?) (jag syftade på BREV) (haha hotmail XD) Tänk om hon ser att jag är medlem! Nu går det ju faktiskt inte att missa att det finns en facebookgrupp. Jag menar aftonbladet/expressen har ju gjort en NYHET av gruppen (som jag tolkade som lite ironisk...) (kanske förstår sig inte blaskor på ironi?) så hon MÅSTE ju ha sett den... Stackars tjej... eller jag menar kvinna!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva... Ingenting roligt händer mig känns det som.
Jag kan berätta om bröllopet i försig som vi ska spela på. Det övar vi inför mest hela tiden. Annars händer det inte så mycket, däremot går min hjärna på högvarv hela tiden, för ingenting egentligen.
Mitt liv kretsar kring farmville på facebook faktiskt... det är nog ganska patetiskt egentligen. Det är bara det att jag har fastnat och vill hela tiden gå upp i nivåer och köpa nya plantor. Vilket egentligen inte är så konstigt eftersom jag annars alltid har varit en liten flicka med gröna fingrar. Hemma hos mig har till exempel en av mina orkidéer bildat en ny stjälk så snart växer det blommor på den! Den andra orkidéen har bildat nya blad så kanske växer det upp en stjälk där också snart.
Titta bara... Det här är mitt liv just nu. Inte speciellt intressant va?
Igår hittade jag min barndomsvän på facebook. Vi pratade halva natten och kom fram till att vi ska träffas på fredag! Jag ser fram emot det JÄTTEMYCKET! Vi har liksom inte träffats fyra år kanske... Det är ju helt otroligt!
Jag kommer ihåg så mycket vi gjorde tillsammans, jag kommer ihåg alla lekar hon, jag och hennes bror hittade på. Jag kommer ihåg hur vi byggde kojjor och stal vass från den coola kojjans tak. Hur vi lekte hund och krossa-sten-och-lägga-i-soppan. Vi träffades när jag och petter var sex år och hon var fyra. Jag kommer ihåg häx-och-paj-leken vi lekte i den lilla stugan. De två var mina bästa kompisar från det att vi träffades till det att de flyttade ifrån landet, där vi träffades. Åh vad vi var BRA! Jag och Julia skrev brev till varandra när sommarloven hade tagit slut och jag kunde deras hemtelefonnummer utantill. Fy vad många påsker och nyårsaftonar vi firade tillsammans. Och så gjorde vi ju pjäser av sagor också, typ som rödluvan och vargen.. eller den där låten rock around the clock.
Nu kanske den som läser det här inte fattar någonting, men jag måste bara få ur mig allt. Jag har saknat dem så mycket, stunderna, Petter och Julia! Jag, Julia och Petter. Melanie, jag och Julia! Hoho, melanie också ju :)
Igår fick jag reda på att det bara är TVÅ veckor kvar tills skolan börjar. Nu vill jag inte längre. Jag ORKAR inte! orkar INTE!
Jag vet att jag sade att jag längtade för en tid sedan men då kändes det så avlägset, inte alls som nu. Nu vill jag bara att solen ska fortsätta skina. Jag menar, jag har inte ens blivit brun! Och så känns det som att man har missat så mycket, man har glömt göra en massa saker som man tänkte att man skulle göra och sommaren blev inte alls så som jag tänkte att den skulle vara. NEJ, jag trodde att den skulle bli längre än DET HÄR!
Jag är inte redo för att börja skolan igen och definift inte för att börja trean. USH, vad ska jag göra efter gymnasiet? Det är sådant som skrämmer mig, tanken på att behöva avsluta ett kapitel i mitt liv. Jag önskar mig tillbaka till fyraårsåldern, då fanns det ingenting i världen som kunde skrämma mig förutom mörkret och min busiga kusin som gömde sig på de mörkaste ställena och hoppade fram när jag närmade mig. Det var tider det!
Imorse när jag vaknade hade jag ägglåten i huvudet. Alltså den man sjöng när man var liten, ägg ägg, mera ägg ät så får du skägg.
Min dröm var i alla fal jättepsykadelisk, det var en lärare på ljuraskolan som sprutade in en massa gifter i mina händer som skulle göra att jag åkte iväg till rymden, sade han. Fast i själva verket så skulle giftet sakta döda mig. Jag rymde där ifrån redan första natten han gjorde så och så kom polisen och letade efter mig. Det var en gammal manlig polis som hittade mig och ville ta mig tillbaka, jag sade att han sprutade in saker i mig, men han trodde att jag syftade på pedofili. När jag väl visade honom märkena jag fått efter gifterna så trodde han mig men fick hjärtattack. Nu skulle jag aldrig kunna bevisa något igen...
Fatta vad rädd jag var, och jag hade låten i huvudet hela tiden. Asläskigt ju!
Jag letade lite grann på youtube efter den där ägglåten men fick upp en annan som var minst lika konstig. Jag får faktiskt lite obehagskänslor av låten.
Idag har jag skrivit rent alla låtar som jag vill komma ihåg i framtiden. Det var sjukt slititgt, jag har till och med en låt kvar, men den får jag ta imorgon. Annars har jag mest varit ute och sprungit, som min mamma skulle uttrycka sig. Jag vaknade av att Sophia sade att hon borde bege sig hemmåt, sedan somnade jag upp för att faktiskt behöva vinka av Sophia, jag som trodde att hon skämtade...
Sen så har jag varit hos Alice för att repa på bröllopssångerna med melanie den 29:e Augusti. Hon valde två väldigt konstiga låtar, enligt oss, men vi försöker göra det bästa av situationen. Alice föreslog idag att man borde skriva mer reklam för oss, så därför gör jag det nu.
Om du är i behov av musiker i något sammanhang så hjälper vi gärna till till en rimlig summa.
Det är bara att höra av sig på ett eller annat sätt.
Vi kallar oss för MLA, behåll det i minnet.
Efter repet gick vi(MLA + Sophia och Eleonor) och köpte lite mat (fastän jag var den enda som köpte RIKTIG mat) och satte oss i rådhusparken (som jag vill kalla den) och åt upp den. Vi sjöng en massa, bland annat den här gamla godingen:
Nu ska jag äta en chokladboll som jag köpte för ett tag sedan. Puss och godnatt
Ettan kändes faktiskt ganska trygg ändå!
