Är det inte konstigt att varje gång man flyttar hem igen så blir man som ett barn på nytt. I min lägenhet i Göteborg städar jag ständigt, plockar upp mina saker och diskar direkt efter att jag har ätit. Men på något konstigt vis så försvinner allt ansvar såfort jag kommer hem till Norrköping. Mamma tjatar ständigt på mig om att jag ska slänga smutstvätten i tvätten och gamla skålar och glas står lite här och var i mitt rum. Varför blir det såhär?
Stackars mamma, men heeey... Vem kan motstå detta? ;P
Precis när mitt hår började bli långt igen så klippte jag det. Men nu är det i alla fall sommarfräsht, precis som jag ;)
Nu ska jag bege mig till mimmis visthus, det regnar så antagligen kommer spelningen att ställas in. Men vad ska man göra liksom, det är ganska skönt att det regnar så att man kan få ligga inne och bara titta på film utan att få dåligt samvete. Hej och hopp blåbärssnopp
Igår åkte jag och skank-gänget ut till en sjö och badade. Jag blev erbjuden solkräm, men åh nej... "Jag bränner mig aldrig", svarade jag stolt och tackade nej till krämen. Jag blev inte bränd heller, förrän på kvällen då det visade sig att jag hade haft fel. Det värsta röda försvann under natten men nu grämer jag mig dock över att jag inte solade utan band. Jag kommer troligen att ha bikinimärken hela sommaren. Dessutom är jag helt vit på halsen. Titta liksom...
Yaiy! Och solen sken när jag vaknade! Det är helt otroligt!!! Det brukar nämligen alltid regna på midsommar här i Norrpan.
Norrköping är inte känd att vara någon regnstad så som Göteborg. Ändå tycks det alltid vara dåligt väder så fort det blir midsommar. Vi får se hur det tar sig... Och här ska den firas!
Jag borde egentligen gå ut och sola ryggen på gården. Istället har jag legat inne hela morgonen Tittat på Vampire diaries (jag dör så spännande det är!) Men nu ska jag ta mig i kragen Läsa en bok, drömma lite grann och lyssna på musik.
Igår var jag och badade och glömde bort lite grann att man måste sola ryggen så jag ser ut som en Othello-bricka. Vit på ena sidan och svart på den andra (eller typ röd...)
Där låg jag och solade idag. Jag köpte vindruvor och nektariner. Jag låg och smuttade på min bananmilkshake och läste min bok. Livet är ganska fantastiskt just nu!
Nu ska jag bege mig till Louice och Kenneth ska ha något slags födelsedagsmys!
Det är inte så svårt, det är bara att ringa till Melanie. Jag pratade med henne igår, det var sjuuukt länge sen men desto mer att prata om! Det är så skönt när man bara kan slappna av, vi behöver inte anstränga oss alls för att förstå varandra. Vi tänker ju till och med likadant. Samtidigt. Inga oklarheter alls :)
Ikväll är det premiär av Collage 2011 på Lorensbergsteatern. Det kommer bli najs.
20 år! Fatta den alltså! Jag ringde precis till henne och vi pratade lite om vad hon skulle göra idag. Hon skulle jobba... Jag kommer ihåg när man var liten, då gjorde man alltid någonting speciellt på sin födelsedag. Man blev väckt med tårta och ljus, hon har knappt ätit något alls idag för att hon har varit hos tandläkaren och är bedövad i hela käken. Jag menar OFTA! Ne Miri, nu är det du som köper en bakelse och en cider till dig själv! Puss och Grattis! <3
Jag är glad och frustrerad, vissa saker i skolan går väldigt bra. Jag får beröm på både teatern och sången och jag blir så fruktansvärt glad! Sen så är det ju mina knän... jag sträcker inte på dem i piruetterna, jag vet att jag kan och jag försöker verkligen... Det är bara det att även om jag försöker så vill det sig inte. Jag VET OM DET! Jag FÖRSÖKER men de vill inte lyda mig. Jag har kämpat med dem i säkert ett halvår och jag MÅSTE klara det innan sommarlovet, jag MÅSTE! Därav frustrationen... Åh, jag vet ju att jag vet... och jag vet att jag kan... egentligen.
Jag gick upp samtidigt som Eleonor i morse. Klockan 6.00... Efter det har jag varit på skolan hela dagen, hejat och tittat på dansprov och säkert varit mer nervös än de som sökte. Men vad ska man göra? Jag vill så gärna att det ska gå bra för dem och jag har hela dagen peppat och lugnat dem båda, även wiktor sökte men han gick inte vidare. Det var svårt att inte visa att man var sjuukt stolt över östgötarna som gick vidare när man visste att wiktor inte gjort det. Erik trodde ju inte alls att han skulle gå vidare, han var nästan på väg att boka biljett hem, så när han fick sms:et så blev han så chockad att han skakade! Jag skrattade så jag grät, imorgon ska jag fortsätta peppa dem. Det SKA gå bra!
Miri klagar över att hon inte har någonting att läsa (har de inte nog på universitetet? O.o) så här kommer en liten update:
Min mamma var här tidigare i veckan och har fixat och donat hemma hos mig. Hon har till och med putsat fönstret i mitt rum och eftersom jag flyttar till en egen lägenhet om bara en månad så tog hon min klädbyrå också. Jag lever just nu alltså i ett tomt rum fyllt med flyttlådor men snart, snaaart är jag i min aldeles egna lägenhet!
Eleonor är här nu och ska göra audition till pas imorgon och jag ska självklart vara där och stötta henne. Just nu diskuterar vi hennes monologer och klädsel till imorgon.
10 min senare... Oj, nu kom Erik förbi, han ska också söka pas och är jääättenrvös. Fast jag peppade honom lite och det tänker jag göra imorgon också! Hihiii jag blir ju typ nervös för deras skull!!!!
Men nu har det här inlägget tagit typ två timmar att skriva på grund av allt auditionprat. Godnatt på er (och dig miri ;))
Det känns skönt att vara hemma. Det är så stor skillnad mellan Norrpan och Götet. Här har man gångavstånd till allt och vet var allt ligger. Det känns bra.
Igår cyklade jag och Miri hela dagen, vi blev båda lite solbrända. Idag skulle vi ha gått till badhuset, men miri hade sina badkläder i söderköping så jag tog en liten springrunda och sen begav vi oss till kristina. Det var najs, skönt att jamma lite på flygeln. Det blev ganska kallt frammåt kvällen dock, inte lika najs...