jordgubbslena

Han kommer inte få se mig bli 20.
Han fick inte se mig bli 18 heller.
Men gumman.
Han fick inte ens se dig bli 12.

Bara sådär gick det upp för mig.
Det är lätt att säga att det var åtta år sen.
Men att verkligen förstå, det är en helt annan sak.
Åtta år känns både långt och kort.
Långt, för att det är en väldigt lång tid. Det har hänt så otroligt mycket på de här åren.
Jag har i princip gått igenom hela tonåren utan honom.
Ändå känns det kort, för det känns fortfarande likadant.
Jag är ledsen, alla ni som tror att tiden läker alla sår, det gör den inte.
Man lär sig bara att leva med dem.