jordgubbslena

Det är kanske aningen dumt.
Men varje gång jag kommer till göteborg så räknar jag dagarna tills jag får åka hem igen.
Det handlar inte om att jag inte trivs på skolan.
Jag älskar min skola, älskar alla lektioner, älskar pressen.
Det är bara det att jag saknar mina vänner och min familj.
Det gjorde otroligt ont idag när Eleonor åkte tillbaka till Norrköping igen.
Vi satt uppe till ganska sent på natten och bara pratade, jag kände hur mina armar och hela kroppen somnade men jag tvingade hjärnan att vara vaken, jag ville bara behålla ögonblicket. Behålla värmen.
Behålla det som gör mig till mig!