jordgubbslena

Iskallt regn.
Mörker.
Längtan.
Efter att kunna bara vara sig själv helt och hållet.
Visst... jag är mig själv men ingen FATTAR.
Hemma förstår dem, min jargong.
Mina tankar.
Jag slipper förklara vad jag menar.
De fattar bara, det gör de inte här.

Och... det är skillnad på hur de bemöter mig. De älskar mig hemma. Jag älskar dem.
Vi säger det inte ofta, men vi vet. Det är så.
Vi kan känna varandras känslor. Tänka samma tankar. Fnissa åt interna skämt som ingen annan fattar.
Prata i koder, svulla i chips. Jamma, sjunga sånger som handlar om oss.

Jag saknar PAUS-sallad och cheeseburgare på drottninggatan. Fräcka frökens. Promenaderna. Mitt rum, min säng. Slippa städa och laga mat varje dag. Kristinaskolan. Musiker. Datasalen och Elevrummet.
Men mest av allt saknar jag ER!