jordgubbslena

Jag kan inte förklara det jag känner just nu.
Jag har känt såhär hela veckan.
Jag är glad för att sommaren är här men samtidigt fasar jag inför den dagen som kommer att avgöra slutet på min tid på kristinaskolan och gymnasiet.
Snart kommer jag inte kunna gå till ett övningsrum när jag bara behöver få sjunga och spela.
Snart kommer jag inte kunna gå in i datasalen och titta på alla som spelar warcraft eller cs.
Snart kommer jag inte kunna få gå in i elevrummet och bara kunna sitta och betrakta på alla glada människor.
Jag kommer inte kunna få se alla utvecklas.
Jag kommer inte kunna få gå på lunchkonserter, kommer inte kunna få vara galen "cat woman".

Det känns som att jag kan vara mig själv på skolan.
Jag kommer att sakna alla så himla mycket.
De här tre åren har verkligen gjort mig till den jag är och det är människorna som hjälpt mig att känna mig trygg i den jag blivit. Det känns som att någonting dör lite i mig när jag tänker på kramringen.
Ändå kan jag inte sluta tänka på den.
För den närmar sig, för var dag som går...
Nu är det bara tre veckor kvar.
Tre veckor av tre år.
Och åren har gått snabbt. Jag kan inte fatta det...