jordgubbslena

Sjunker i blått.
Djupet.
Vatten.
Jord.
Himmel.
Mer himmel faktiskt.
Det är rent. Inga moln. Bara i mig.

Idag har nog varit den bästa torsdagen i hela världshistorien.
Gemun var rolig, jazz-sånglektionen var också rolig och gick bra.
(Polskan kunde man ju ha hoppat över i försig, men den låg liksom som i dimma.)

När jag gick hem från skolan idag såg jag dock en man som blödde ifrån huvudet. Han hade nog ramlat och det riktigt forsade blod ur honom.
Som tur var fanns det människor där som hjälpte honom. Det fanns även en hel del som bara stod och tittade på också. Jag kunde inte titta på riktigt, för i sådana fall skulle jag svimma, eller i alla fall få hjärtstillestånd. Jag klarar inte av att se folk som lider, jag skulle vilja hjälpa men får panik och bara står där och till slut kommer gråten.
Jag hoppas han överlever, hoppas han är trygg nu.
Trygghet.