jordgubbslena

Idag när jag gick hem från skolan tittade jag upp i himlen.
Den var blå och solen sken.
Jag kom att tänka på hur det var den här tiden på året när jag var liten.
När jag gick på dagis och tittade upp i himlen så fort ett flygplan kom och jag minns hur vi skrek "flygplaaaaaan" i kör.
Jag översköljdes av den där underbara känslan, att bara inte veta och vara nöjd med det.
Att kunna känna trygghet och ro i en värld som bara var så liten att den kunde finnas i mitt förstånd.
En värld där man kunde vara i nuet och kunna tänka "när jag blir stor".
Men När blir man stor egentligen?

Nu ska jag chillaxa lite framför datorn (som jag har damsugit nu) och lyssna på min kära Ingrid Michaelson.
efter det blir det Östgötateatern!

Puss och kram vi ses på stan(m)