jordgubbslena

Idag satt jag i elevrummet och tänkte.
Då kom jag och tänka på en sak: TÄNK OM NÅGON KAN LÄSA MINA TANKAR!
Tänk om allt jag tänker kommer upp i någon annas hjärna utan att jag vet något.
Jag skulle vilja veta om någon kunde läsa mina tankar för då kunde jag i alla fall börja censurera mig när den personen är i närheten.
Fast tänk om den alltid kan läsa mina tankar, oavsett hur långt bort den är.
Fatta vad tråkigt den måste ha i sådana fall.
Jag skulle inte vilja läsa någons tankar, inte hela tiden i alla fall.
Jag skulle vilja pröva för en dag bara, se vad som döljer sig under skalet, förstå en person helt och hållet.
Sådär som man bara kan göra i böcker.
Fast om jag visste allt om en person så skulle den inte vara samma sak längre.
Då skulle allt vara förstört, för det är inte meningen att vi ska kunna läsa tankar.
Det är bra om folk är lite mystiska ibland.

Min mamma tittar säkert på fotboll för hon sitter och skriker i vardagsrummet.
Jag tittar aldrig på fotboll. Det är inte så att jag inte tycker det är kul, det är bara det att jag inte tycker det är kul.
Med andra ord. Jag är likgiltig.