jordgubbslena

Jag kommer ihåg när jag hoppade på K-brunnar.
Jag kommer ihåg när jag hela tiden läste två horoskop varje dag.
Jag kommer ihåg att jag skrev ner bokstäver i mina skrivböcker på lektionerna, men suddade ut dem.
Det var hemligt.
Jag kunde rita blommor över bokstäverna ibland så att de inte syntes för andra.
Jag ritade hjärtan hela tiden.
Om jag blev klar med ett prov lite för tidigt kunde jag sitta och bara drömma de resterande 15 minuterna.
Jag hade åtminstone lite rouge på kinderna varje dag.
Det syntes inte men det fick mig att känna mig värdig.
Det var viktigt att vara värdig, för jag rodnade hela tiden.
Jag var nog ganska blyg i ettan.
Vågade inte ta för mig riktigt, och när jag väl gjorde det så rodnade jag igen.
Jag blir så nostalgisk.
Jag vill inte tillbaka.
Däremot vill jag gå tillbaka i tiden och krama om den lilla flickan och säga att allt ordnar sig.
Det är så läskigt, för när jag ser tillbaka på mig själv så ser jag någon annan.
Jag ser henne...