När jag är arg
Nu sitter jag och gråter för jag är så himla arg.
Arg på att folk alltid gör som de själva vill och att jag får anpassa mig efter det.
Även om jag inte vill.
Även om jag kanske inte "känner för det".
Även fast jag kanske känner mig lika dålig på det som de inte vill göra.
Ändå är det jag som får göra det.
Jag är arg på mig själv för att jag låter mig tryckas ner.
För att jag inte STÅR UPP för mig själv.
Jag anklagar inte dem, jag anklagar mig själv.
För jag är så himla feg.
Ja, för Lena kan man alltid lita på.
Hon får ta tag i det som ingen annan vill ta tag i.
Och vad ska hon få för det? ... njaa.... ingenting, det behövs inte för Lena är så SNÄLL!
Ni kan ju dra åt skogen! För nästa gång tänker jag stå på mig, så det så!