jordgubbslena

Det är helt sjukt hur jag har försökt vara andra till lags i mitt liv.
För ett tag sedan förstod jag att det behövs inte.
Det räcker med att vara den man är, de som tycker om en då är de som verkligen betyder något.
So what om någon inte tycker om en, då är det deras problem.
Jag tror på accepterande, man måste acceptera varandra och förstå att alla är inte som jag.
Vi är alla olika, vilket är bra så varför kämpa emot mångfald?
Jag tror på den rena personligheten. Att man kan hitta någonting i alla som är rent och eget.
Ta vara på er själva.
Det finns bara en av varje människa, så varför förstöra den?

Visst, Visa hänsyn, det är självklart!
Ödmjukhet, jag tror många glömmer det.
Men det betyder inte att man ska underkasta sig själv varje gång någon ber om något.
Det finns en gräns för hur ödmjuk man ska vara.
Gränsen får man känna efter lite själv för att hitta, man ska inte må dåligt för att andra ska må bra.
Ibland måste man kompromissa och erkänna för sig själv att: Jag är bra!

Men man ska inte heller få andra att må dåligt för att själv må bra, det är en balansgång.