Flickan som blivit vuxen... det kommer att hända.
När jag var runt fyra år så lade jag märke till en flicka i min kyrka.
Hon var kanske runt femton till sjuttonårsåldern. Hon hade mörkt långt hår och hade vita skor med lila snören.
Jag kommer ihåg att jag tänkte att hon var så vuxen, så stor. Jag tyckte om hennes skor, jag tänkte att jag också skulle ha sådana när jag skulle bli så stor.
Hon och hennes familj flyttade en dag och sedan dess har jag inte tänkt så mycket på henne, men nu finns hon igen.
Jag såg nämligen henne på stan förra veckan och i söndags gick hon på samma konfirmation som jag.
Hon har fått ett barn och hon har klippt sitt långa svarta hår. Hon är VUXEN, stor nu.
Detta fick mig att inse att livet kommer att gå vidare, jag har ingen kraft att varken veta eller påverka ett liv. Speciellt inte mitt liv. Man kan aldrig VETA hur ett liv kommer att te sig.
Någonstans identifierade jag mig i henne som liten, kanske är det därför jag minns henne idag...
Hon var kanske runt femton till sjuttonårsåldern. Hon hade mörkt långt hår och hade vita skor med lila snören.
Jag kommer ihåg att jag tänkte att hon var så vuxen, så stor. Jag tyckte om hennes skor, jag tänkte att jag också skulle ha sådana när jag skulle bli så stor.
Hon och hennes familj flyttade en dag och sedan dess har jag inte tänkt så mycket på henne, men nu finns hon igen.
Jag såg nämligen henne på stan förra veckan och i söndags gick hon på samma konfirmation som jag.
Hon har fått ett barn och hon har klippt sitt långa svarta hår. Hon är VUXEN, stor nu.
Detta fick mig att inse att livet kommer att gå vidare, jag har ingen kraft att varken veta eller påverka ett liv. Speciellt inte mitt liv. Man kan aldrig VETA hur ett liv kommer att te sig.
Någonstans identifierade jag mig i henne som liten, kanske är det därför jag minns henne idag...
