jordgubbslena

Madeleine sade en fin sak idag.
Hon sade att jag är som en ros som precis har slagit ut.
Jag står stadigt och vinden kan inte rubba mig.
Men man måste ändå vara öm mot mig, för annars kan jag lätt dra ihop mig igen.

Hon träffade faktiskt rätt. Det är som hon säger, jag har slagit ut och jag är så himla sårbar just nu.
Även om folk kanske inte tror det.
Jag har liksom gått in i en ny fas i mitt liv och jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med mig själv och mina känslor längre.
Mina ord bara bubblar ut ur munnen och ingenting är som vanligt längre.
I alla fall inte för mig, och jag säger förlåt hela tiden.
För det är så jag känner, jag vet inte hur jag ska tolka situationer längre eller vad som är vanligt.
Det jag vet är i alla fall att folk tycker om min utveckling, nu måste jag bara acceptera den själv också.