jordgubbslena

Jag vill plantera en känsla i dig och lysa tills den blommar.

Stenåldern!

Publicerad 2008-11-18 21:06:41 i Tankar,

När man är glad är man galen, man fungerar inte som "vanliga" människor gör.
Man säger saker utan att ångra dem senare. Sådana saker som "vanliga" människor anser vara spända.
Ändå verkar de "vanliga" människorna inte bry sig så mycket om att det blir spännt. För det är inte spännt för dem själva. Bara för personen som "skämmer ut sig". Varför gör den så? Den glada människan...

Vissa människor är glada på heltid. Den anses vara konstig bara för att den gör saker som verkar kontiga i andras ögon.
Vaddå? Han är väl inte konstig, han lever ju bara ut sin personlighet till fullo.
Vilket är det många gör misstaget att inte göra.

Om alla skulle släppa på sina tyglar lite grann, skulle inte världen vara mycket vackrare? Eller skulle den bara bli melankolisk?
Folk skulle skrika på varandra på gatan, gråta hysteriskt utanför McDonalds skaffa kärnvapen och döda alla i sin väg...

Eller skulle de bli fredligare, då den lever ut sina inren. Sjunga på bussen, trösta en främling som gråter. Skrika på någon för att senare sansa sig och be om förlåtelse. Det kanske inte skulle finnas några kärnvapen om alla levde ut sig själva lite mer. Vara den man är.... Då är ju faktiskt alla lite konstiga!

(stäng inte in er själva i ett skal som är för litet för att andas och växa i!)

Jag ber om ursäkt för den lätt osammanhängande texten, jag orkar inte forulera mig ikväll.. jag är glad :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lena

Jag heter Lena och är nyutexaminerad musikalartist.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela