Glada låtar
Jag måste börja skriva gladare låtar, jag är ju en glad tjej. Jag är lycklig. Men på något sätt verkar det som att jag bara är kreativ när jag är ledsen.
Det ska det bli ändring på nu.
Raderat
Nu har jag raderat alla mail vi någonsin har skickat till varandra.
Massor av pussar och bilder på oss när vi faktiskt tyckte om varandra.
Trots detta kändes det inte så jobbigt att slänga det.
Det betyder liksom ingenting längre. Nu när han har haft samma sak med en annan.
Då spelar det liksom ingen roll.
Massor av pussar och bilder på oss när vi faktiskt tyckte om varandra.
Trots detta kändes det inte så jobbigt att slänga det.
Det betyder liksom ingenting längre. Nu när han har haft samma sak med en annan.
Då spelar det liksom ingen roll.
Projicering
Jag blir så ledsen när människor tar ut sin egna osäkerhet på andra.
Jag ser det hela tiden.
Någon som känner att den måste säga åt någon annan att hålla sig ifrån dennes partner
Jag ser det hela tiden.
Någon som känner att den måste säga åt någon annan att hålla sig ifrån dennes partner
eller någon som måste tillrättavisa andra jämt och ständigt.
Jag tror att man ibland måste släppa på sin heder och acceptera att man inte alltid har rätt,
Jag tror att man ibland måste släppa på sin heder och acceptera att man inte alltid har rätt,
och att man kanske inte alltid är i position till att kunna uttrycka eller säga vissa saker.
Ingen har den hela sanningen.
Så är det faktiskt.
För vi är alla bara människor.
Så om du blivit utsatt för någon kränkning på senare tid.
Ta inte åt dig.
Det handlar faktiskt oftast om den andra personens osäkerhet i ämnet.
Och var dig själv....
Nagellacksfest
Idag hade jag och Malin en nagellacksfest hos Elisa!
Här är vad jag åstadkom över nagellacksångorna ;)
But I re-count the countless tears that I lost for you..
Ingrid michaelson, min ständiga vän.
Hon vet inte om det men hennes musik gör mig alltid lugn.
Hon vet inte om det men hennes musik gör mig alltid lugn.
Jag hittar tillbaka till mig själv när jag lyssnar på henne.
För vi tänker liksom likadant. Klokt.
Den här låten är från den första skivan jag köpte av henne, i tvåan på gymnasiet.
För vi tänker liksom likadant. Klokt.
Den här låten är från den första skivan jag köpte av henne, i tvåan på gymnasiet.
Den duger ännu..
Vi
är bara kroppar ändå.
Learning by doing!
Jag försökte göra lite rosor och detta blev resultatet.
Tårar som bränner
Jag har blivit frisläppt, köpt mig fri från någonting som gjorde mig illa.
Men i köpet fick jag offra mina tårar.
Tårarna har bränt sönder mina ögonlock, bokstavligen.
Jag har sår under ögonen.
Och när jag ser mig i spegeln så ser jag sanningen.
Jag har blivit bränd.
Dumpad.
Och begravd i en skog så mörk att inte ens natten vågar sig in i den.
Hans skog.
Vem ska hitta mig här?
Hur ska jag ta mig upp till markytan?
Hur ska jag ta mig upp till markytan?
Hur tar man bort sår på ögonlocken?
Berg och dalar
Det är verkligen upp och ner.
Jag har mått så bra den här veckan.
Jag har fått en sjukt rolig roll i collage!
Har fått jobb och gjort en riktigt bra sångredovisning.
Han har hört av sig med orden: "jag saknar dig, tror jag, och jag vill veta om det stämmer." Och jag skrattade!
Vi har allihopa skrattat åt honom.
Men så ville ändå mitt undermedvetna klicka in på hans Facebook och se att hans sydafrikan är lika fascinerad av honom som förut. Och han har tipsat henne om samma video som han en gång tipsat mig om. Och hon tycker att han är så smart, vilket jag också trodde att han var.
Han verkade så kreativ, fast det är ju inte så värst kreativt att skapa exakt samma kärleksrelation en gång till. Men det vet ju inte hon.
Och så plötsligt rämnar marken under mig igen och jag vill bara lägga mig i sängen, under täcket. Under 50 000 täcken. Och ha 50 000 täckens tyngd över mig.
Godnatt
Mitt hjärta är mitt
Det är sjukt najs att bli sviken ändå.
Att kunna känna att skulden är någon annans.
Att det inte är mitt fel liksom.
Jag har skrivit två låtar om vårt uppbrott och en tredje är på lager.
Jag ska bara lyssna riktigt noga till mitt musikerhjärta så är den nog ute på ett kick.
Det är också en bra sak.
Den tredje är nog att jag kan börja leva igen.
Jag ska köpa en ny blomma att ha i fönstret.
Den ska påminna mig om att aldrig, aldrig någonsin falla för honom igen.
För jag kan bättre.
Att kunna känna att skulden är någon annans.
Att det inte är mitt fel liksom.
Jag har skrivit två låtar om vårt uppbrott och en tredje är på lager.
Jag ska bara lyssna riktigt noga till mitt musikerhjärta så är den nog ute på ett kick.
Det är också en bra sak.
Den tredje är nog att jag kan börja leva igen.
Jag ska köpa en ny blomma att ha i fönstret.
Den ska påminna mig om att aldrig, aldrig någonsin falla för honom igen.
För jag kan bättre.
Låt bli mig!
Okej, du saknar mig.
Men allvarligt.
Jag förstår inte hur man kan missförstå:
-Hör inte av dig tack.
Du ville ju ha andrum, det var vad du sa.
Tid för dig själv. (Eller för din tjej?)
Ville inte vara fast i någonting som inte är hundra procent.
Eller har jag fel?
Blomman
Nu städar jag bort dig ur mitt liv.
Krukväxten som du gav mig när jag fyllde år vill inte dö.
Jag har inte vattnat den alls sedan du gjorde slut men den vägrar att dö.
Jag vet att det inte är dennes fel, den vet inte bättre.
Men du dödade oss.
Krukväxten som du gav mig när jag fyllde år vill inte dö.
Jag har inte vattnat den alls sedan du gjorde slut men den vägrar att dö.
Jag vet att det inte är dennes fel, den vet inte bättre.
Men du dödade oss.
Jag kan inte ta hand om det enda som fortfarande lever i vårt förhållande.
Därför åker den ut nu.
Den kommer ge liv åt andra så småningom och det kommer jag också.
Därför åker den ut nu.
Den kommer ge liv åt andra så småningom och det kommer jag också.
Den starka
Jag är inte ledsen.
Jag är besviken.
Inte på mitt liv eller mina val i livet.
Utan på dina.
Jag tror på ödet.
Det har jag alltid gjort och jag tror att man är med om svåra situationer, Död, Svek, för att det har en anledning.
Kanske behöver man lära sig mer av livet, för sorg har också en stor del av det.
Eller så är det för att man behöver bli starkare, både utåt och inåt.
Jag kan säga att jag har lärt mig att respektera mig själv, jag har hittat min styrka.
Jag är besviken.
Inte på mitt liv eller mina val i livet.
Utan på dina.
Jag tror på ödet.
Det har jag alltid gjort och jag tror att man är med om svåra situationer, Död, Svek, för att det har en anledning.
Kanske behöver man lära sig mer av livet, för sorg har också en stor del av det.
Eller så är det för att man behöver bli starkare, både utåt och inåt.
Jag kan säga att jag har lärt mig att respektera mig själv, jag har hittat min styrka.
Jag har lärt mig mer om livet och mitt eget psyke under både min uppväxt och nu, än vad du har gjort eller kanske ens kommer att göra.
Det gör mig stark.
Jag är på ett sätt glad över det som har hänt.
Det gör mig stark.
Jag är på ett sätt glad över det som har hänt.
Jag är inte ledsen.
Jag klarar mig.
Just nu är jag bara arg och chockad över att någon, speciellt du, skullle kunna göra såhär mot mig.
Men jag förstår, vi är alla människor. Och speciellt du. Du drivs av dina drifter mer än vad du vill.
Du är en enkel människa.
Och du tror att du är djup. eller har kontakt med ditt liv och ditt psyke.
Men du anar inte.
Jag hade nog trott att du skulle kunna växa i dig själv.
Att jag kanske skulle kunna hjälpa dig att växa.
Men istället gav jag upp för dina sinnessvaga tankar.
Jag gav upp mig själv.
Det både ångrar jag, och ångrar inte nu.
För om jag inte hade gett upp så skulle jag inte fått chans att hitta tillbaka.
För om jag inte hade gett upp så skulle jag inte fått chans att hitta tillbaka.
Jag är van
Jag har anpassat mig till smärtan.
Jag har alltid ont.
Det gör alltid ont.
Överrallt.
Inne, ute, på, i mig.
Det var länge sen jag inte hade ont alls.
Jag minns knappt hur det kändes.
Jag minns inte hur det kändes att vara frisk.
Eller att vara helt genomglad.
Men jag har hittat ett sätt att koppla bort det.
Jag är alltid glad, oavsett vad som händer.
Men jag har också alltid ont.
Jag är också alltid ledsen.
Jag är också alltid likgiltig.
För det är bara en kropp.
Det är min kropp.
Gul-, blå-, svart- och rödslagen.
Det är min kropp.
Och jag är van.
Jag har alltid ont.
Det gör alltid ont.
Överrallt.
Inne, ute, på, i mig.
Det var länge sen jag inte hade ont alls.
Jag minns knappt hur det kändes.
Jag minns inte hur det kändes att vara frisk.
Eller att vara helt genomglad.
Men jag har hittat ett sätt att koppla bort det.
Jag är alltid glad, oavsett vad som händer.
Men jag har också alltid ont.
Jag är också alltid ledsen.
Jag är också alltid likgiltig.
För det är bara en kropp.
Det är min kropp.
Gul-, blå-, svart- och rödslagen.
Det är min kropp.
Och jag är van.
I duschen spelar det ingen roll hur många tårar man gråter.
Man får visst inte vara helt lycklig för länge...
Allt har varit så bra ett tag.
Skola, vänner, pussar, glädje, skratt.
Men får tydligen inte känna så.
Ännu en familjemedlem har tagits ifrån mig.
Den här gången var det wujek.
Tar det aldrig slut?
Allt har varit så bra ett tag.
Skola, vänner, pussar, glädje, skratt.
Men får tydligen inte känna så.
Ännu en familjemedlem har tagits ifrån mig.
Den här gången var det wujek.
Tar det aldrig slut?
