En nattfjäril lever bara på natten
Det är i stunder som dessa som jag saknar dig.
Jag har fått svårare att somna på kvällarna.
Jag har blivit så van vid att höra din röst varje kväll.
Det har blivit som ett beroende, en nödvändighet.
Du säger att du saknar mig, jag har svårt att tro dig.
Du har det precis som förut, du har bara bytt förutsättningar. Bara bytt mark. Bytt tjej. Du har inte ens bytt stjärntecken.
Jag kan inte förstå att det har varit dig så lätt. Att kasta bort mer än ett år på en flirt som du haft i två veckor.
Men Hey, vad vet jag om kärlek...
Och plötsligt var mitt egna minne värt mer
Jag åkte igenom en jättelång tunnel.
Den påminde bara om vägen till Köpenhamn, när du skulle göra slut med mig.
Men så kom jag ihåg den där gången i Frankrike (tror jag det var) när vi bilade och vi åkte igenom en jättelång tunnel.
Pappa körde och mamma satt bredvid, vi hade rutan öppen och jag satt i baksätet. Jag kan ha varit runt fyra.
Lycklig
Ljuset i den tunneln var mer orange dock. Men det var samma känsla.
Det var varmt i bilen.
Jag minns mina tankar då, jag hade inga problem alls. Mamma hade köpt små gula träskor och hade i nyckelknippan.
Allt kommer att lösa sig.
Som en orm i min mun
Du har inte förstått vad ett förhållande handlar om.
Den starka
Jag är besviken.
Inte på mitt liv eller mina val i livet.
Utan på dina.
Jag tror på ödet.
Det har jag alltid gjort och jag tror att man är med om svåra situationer, Död, Svek, för att det har en anledning.
Kanske behöver man lära sig mer av livet, för sorg har också en stor del av det.
Eller så är det för att man behöver bli starkare, både utåt och inåt.
Jag kan säga att jag har lärt mig att respektera mig själv, jag har hittat min styrka.
Det gör mig stark.
Jag är på ett sätt glad över det som har hänt.
För om jag inte hade gett upp så skulle jag inte fått chans att hitta tillbaka.