jordgubbslena

Det är inte så svårt, det är bara att ringa till Melanie.
Jag pratade med henne igår, det var sjuuukt länge sen men desto mer att prata om!
Det är så skönt när man bara kan slappna av, vi behöver inte anstränga oss alls för att förstå varandra.
Vi tänker ju till och med likadant.
Samtidigt.
Inga oklarheter alls :)

Ikväll är det premiär av Collage 2011 på Lorensbergsteatern.
Det kommer bli najs.

Yes, hon diskar!
Och skramlar extra mycket bara för att hon tror att jag sover!

20 år!
Fatta den alltså!
Jag ringde precis till henne och vi pratade lite om vad hon skulle göra idag.
Hon skulle jobba...
Jag kommer ihåg när man var liten, då gjorde man alltid någonting speciellt på sin födelsedag.
Man blev väckt med tårta och ljus, hon har knappt ätit något alls idag för att hon har varit hos tandläkaren och är bedövad i hela käken.
Jag menar OFTA!
Ne Miri, nu är det du som köper en bakelse och en cider till dig själv!
Puss och Grattis!
<3

Nu har jag städat hela lägenheten.
Det är andra veckan i rad som jag har fått göra det.
Det är andra helgen i rad som jag har fått diska din disk för veckan.
Jag förstår inte hur du kan vara så egoistisk.
Jag förstår inte hur du kan använda mina saker utan att tvätta av dem efteråt.
Du använder säkert min duschsvamp också,
det skulle inte förvåna mig.
Du tror att du är bättre än jag och jag säger inte ens emot.
Men det är faktiskt inte du som är problemet.
Det är jag.
Som inte vågar.
Stå upp för mig själv.

Jag är glad och frustrerad, vissa saker i skolan går väldigt bra. Jag får beröm på både teatern och sången och jag blir så fruktansvärt glad!
Sen så är det ju mina knän... jag sträcker inte på dem i piruetterna, jag vet att jag kan och jag försöker verkligen...
Det är bara det att även om jag försöker så vill det sig inte.
Jag VET OM DET! Jag FÖRSÖKER men de vill inte lyda mig.
Jag har kämpat med dem i säkert ett halvår och jag MÅSTE klara det innan sommarlovet, jag MÅSTE!
Därav frustrationen...
Åh, jag vet ju att jag vet... och jag vet att jag kan... egentligen.