jordgubbslena

Ingrid michaelson, min ständiga vän.
Hon vet inte om det men hennes musik gör mig alltid lugn.

Jag hittar tillbaka till mig själv när jag lyssnar på henne.
För vi tänker liksom likadant. Klokt.
Den här låten är från den första skivan jag köpte av henne, i tvåan på gymnasiet. 

Den duger ännu..

 

är bara kroppar ändå.

Jag vill bara resa bort!

Skriva ner allt i sanden och låta vågorna ta det med sig.

Sudda ut allt som blivit nedklottrat och börja om på nytt.

På ett nytt, vitt, rent papper.

 

 

Imorgon är det audition så idag förbereder jag mig.

Jag har sover länge, organiserar mina byrålådor, målar naglarna och sjunger upp mig.

För imorgon gäller det.

 

Nu ska jag ta en promenad i solen.

 

Det spelar ingen roll.

Det spelar ingen roll.

Det spelar ingen roll.

Det spelar ingen roll.

Jag säger det tyst för mig själv.

Det spelar ingen roll.

Det spelar ingen roll.

Det spelar faktiskt ingen roll.

Det spelar ingen roll att vi inte känner varandra.

Det spelar ingen roll. 

Det spelade ingen roll.

För det spelar ingen roll.

 

En orolig själ.

Vi är alla lite oroliga.

Vi vet inte vad som ska hända, vad vi ska bli.

Hur det ska bli. Hur ska det bli?

 

Vi ligger som i en ormgrop. 

Vi är så nära varandra men ändå är vi alla så otroligt ensamma.

När vi står där, framför en jury så spelar det ingen roll hur det gick förra gången eller hur mycket man vill ha jobbet.

Det är nya förutsättningar varje gång och den här gången så kanske, kanske, kanske...

 

Var ska jag bo i sommar? Var bor jag nästa år? 

Det är frågor vi alla frågar oss själva och varandra.

Men ingen vet.

 

Ingen vet.

And I feel homeless.

  

Idag startade vi dagen tidigt (enligt mig).

Klockan 11 begav vi oss ut för att gå på loppis men när vi fick veta att loppisen var inomhus och att det var 50 kronors inträde så bestämde vi oss snabbt för att vända kosan mot Nordstan istället. 

Där hittade vi allt möjligt roligt, bland annat ett par byxor som reades ut från 399 :- till 149:-. 

Det var höga, svarta byxor med lite skinnstruktur i och de satt bra på mig!

Rena rånet tänkte jag och köpte dem.

 

Inte tänka på ekonomin här inte...

 

Sen hittade jag världens finaste ring på H&M, jag menar jag är ingen ringtjej men varför inte tänkte jag och hittade ett par matchande örhängen till. 

Jag har blivit frisläppt, köpt mig fri från någonting som gjorde mig illa.
Men i köpet fick jag offra mina tårar.
Tårarna har bränt sönder mina ögonlock, bokstavligen.
Jag har sår under ögonen.
Och när jag ser mig i spegeln så ser jag sanningen.
Jag har blivit bränd.
Dumpad.
Och begravd i en skog så mörk att inte ens natten vågar sig in i den.
Hans skog.

Vem ska hitta mig här?
Hur ska jag ta mig upp till markytan?

Hur tar man bort sår på ögonlocken?

Skriven och arrangerad av mig!