Smiling with no make-up on

Jag är glad och frustrerad, vissa saker i skolan går väldigt bra. Jag får beröm på både teatern och sången och jag blir så fruktansvärt glad!
Sen så är det ju mina knän... jag sträcker inte på dem i piruetterna, jag vet att jag kan och jag försöker verkligen...
Det är bara det att även om jag försöker så vill det sig inte.
Jag VET OM DET! Jag FÖRSÖKER men de vill inte lyda mig.
Jag har kämpat med dem i säkert ett halvår och jag MÅSTE klara det innan sommarlovet, jag MÅSTE!
Därav frustrationen...
Åh, jag vet ju att jag vet... och jag vet att jag kan... egentligen.