jordgubbslena

Jag drömde en dröm.
Jag drömde att en person (med all rätt) talade illa om mig.
Han sade att jag hade lurat honom.
Jag svär att jag gjorde inte det, jag lurade mig själv.
Ändå var det skönt att höra att han var arg på mig, för i verkligheten var det inte alls så.
I verkligheten blev jag arg på mig själv medan han knappt blev ledsen.
Jag tror jag egentligen behövde en reaktion. Då ville jag att han skulle säga vad han kände med det gjorde han inte.
Därför drog jag mig undan och ville inte prata med honom.
Vi gick från hundra till noll och det var mitt fel.
Eller egentligen var det aldrig hundra heller, och det var också mitt fel.
Jag är en sådan person. Jag håller allt inne, det är inte många som får ta del av mina tankar.
Jag låter aldrig någon lära känna mig på djupet.
För det finns alltid delar av mig som jag vill hålla för mig själv.
Tankar, minnen och platser som bara är mina.
Och kanske kommer det alltid att vara så...