Nu sitter de och lär känna varandra
En vän till famljen och pappa alltså.
Jag tror verkligen det.
Jag tror verkligen det.
Jag tror det är mer synd om oss än om dem.
För det är vi som får vara utan dem, det är vi som får försöka hålla uppe leendet även om det sticker av sorg i bröstet.
Det är vi som får lida för att de är borta.
Jag blir tyst.
Det är alltid samma känsla, sorgen.
Ett hål, ett hål som styr vädret.
För det blir alltid regn varje gång jag får beskedet.
Det regnar alltid!
Jag tror att de förstår nu, mycket mer än vi kommer kunna göra levande.
För det är vi som får vara utan dem, det är vi som får försöka hålla uppe leendet även om det sticker av sorg i bröstet.
Det är vi som får lida för att de är borta.
Jag blir tyst.
Det är alltid samma känsla, sorgen.
Ett hål, ett hål som styr vädret.
För det blir alltid regn varje gång jag får beskedet.
Det regnar alltid!
Jag tror att de förstår nu, mycket mer än vi kommer kunna göra levande.
