Framtidsångest
Jag vaknade tidigt idag. Klockan åtta. Men det är inte så konstigt, jag gick och lade mig vid tolv.
Jag drömde att jag fyllde i ansökningarna till skolorna som jag ska söka.
Det är ju ganska sjukt egentligen, de fyller upp nästan alla mina tankar.
Det knäppa är att jag reagerar så himla konstigt när jag tänker på det.
Jag är ganska rädd för det där nya livet, allt ansvar. Å andra sidan vill jag växa upp och bli min framtid.
Samtidigt har jag världens separationsångest till mamma, klassen och staden.
På grund av allt detta så skjuter jag upp att skriva i ansökningarna, för det är ganska jobbigt att tänka på framtiden.
Egentligen borde jag göra det snabbt och få det överstökat, men så fungerar inte min hjärna.
Jag vill ju kunna granska vad jag har skrivit också, det är ju min framtid vi pratar om.
Tänk om jag har skrivit fel, tänk om jag GÖR fel, eller ÅKER fel....
Jag är inte så bra på att ta saken i egna händer, men någon gång måste man ju börja.
Jag börjar nu!
Jag drömde att jag fyllde i ansökningarna till skolorna som jag ska söka.
Det är ju ganska sjukt egentligen, de fyller upp nästan alla mina tankar.
Det knäppa är att jag reagerar så himla konstigt när jag tänker på det.
Jag är ganska rädd för det där nya livet, allt ansvar. Å andra sidan vill jag växa upp och bli min framtid.
Samtidigt har jag världens separationsångest till mamma, klassen och staden.
På grund av allt detta så skjuter jag upp att skriva i ansökningarna, för det är ganska jobbigt att tänka på framtiden.
Egentligen borde jag göra det snabbt och få det överstökat, men så fungerar inte min hjärna.
Jag vill ju kunna granska vad jag har skrivit också, det är ju min framtid vi pratar om.
Tänk om jag har skrivit fel, tänk om jag GÖR fel, eller ÅKER fel....
Jag är inte så bra på att ta saken i egna händer, men någon gång måste man ju börja.
Jag börjar nu!