Hör du? Ser du? Vill du? Jag känner...
AHHH!!!!!!!
Allting pressas mot mitt bröst. Det känns som att det finns någonting i mig som vill ut och det trycker på hårt, det kan jag lova!
Såhär blir det varje höst.
Man lämnar den lätta sommarkänslan och går in i en ny fas. Bekymrens och stressens tid.
Det är mörkt när man vaknar och det är mörkt när man går och lägger sig.
Söndagarna tillbringas hemma tillsammans med läxor och tankar och känslor som man faktiskt inte trodde att man hade.
Det är hösten.
Det dyker plötsligt upp så mycket jag inte har planerat.
Mina hjärnceller vill inte sammarbeta.
För felet med mig är att jag tänker så himla långsiktigt, jag tänker att så som jag har det nu, så kommer det alltid att vara. Det är så svårt att beskriva för jag kan se hur mina veckor blir regelbundna, hur tiden går snabbare ju mer man har att göra och snart ser jag inte en enda ledig dag.
Inte en enda ledig dag.
Jag menar, hur kan jag fatta ett beslut gällande min framtid när min framtid förändras hela tiden?
Allting pressas mot mitt bröst. Det känns som att det finns någonting i mig som vill ut och det trycker på hårt, det kan jag lova!
Såhär blir det varje höst.
Man lämnar den lätta sommarkänslan och går in i en ny fas. Bekymrens och stressens tid.
Det är mörkt när man vaknar och det är mörkt när man går och lägger sig.
Söndagarna tillbringas hemma tillsammans med läxor och tankar och känslor som man faktiskt inte trodde att man hade.
Det är hösten.
Det dyker plötsligt upp så mycket jag inte har planerat.
Mina hjärnceller vill inte sammarbeta.
För felet med mig är att jag tänker så himla långsiktigt, jag tänker att så som jag har det nu, så kommer det alltid att vara. Det är så svårt att beskriva för jag kan se hur mina veckor blir regelbundna, hur tiden går snabbare ju mer man har att göra och snart ser jag inte en enda ledig dag.
Inte en enda ledig dag.
Jag menar, hur kan jag fatta ett beslut gällande min framtid när min framtid förändras hela tiden?
