jordgubbslena

Idag besökte jag min allergiläkare igen för att prata lite om hur jag ska behandlas.
Enligt honom finns det bara två utvägar.
 Äta mediciner hela tiden eller prutbehandlas.

Jag fick panik när han sade det, jag tänker inte äta medicin under hela min livstid varje dag, dels för att jag får tillbaka symptomen ifall jag skulle glömma den och dels för att det blir dyrt i längden.
Men bara tanken på att ta sprutor en gång i veckan en tid för att sedan ta sprutor var sjätte vecka i FYRA ÅR skrämmer mig.

Nackdelen med mig är att jag är LIVRÄDD för sprutor! Hur ska detta sluta? Jag som var rädd för att laga min tand på grund av att man får bedövningssprutan, inte på grund av borren. Det krampar sig i magen på mig så fort jag tänker på sprutor och tårar rullar hejdlöst ner för mina kinder varje gång jag tänker på sprutor, inte minst när jag tar dem.

Men om jag ska följa mina drömmar, om jag vill jobba med det jag älskar ska inte en futtig allergi få ställa sig i vägen för mig. Det tänker jag inte låta något eller någon göra.
Nästa gång jag träffar läkaren har jag bestämt mig, jag börjar hellre nu än om fem år.